Patrik Torsson är sjökapten. Från Kalmar. Han har arbetat åratal på stora fartyg som styrman. Nu har han gått iland och gjort en skiva som sjön. Den består av berättelser om hur Nordsjön ligger naken, medan vandrande ljussken och plötsliga vindkaskader drabbar sinnena. Hans röst är filtrerad och processad, som om den kom ur lastrumsfickor eller dolda rörpostsystem. Det är hans sätt att få fram sin upplevelse av livet till havs, sina sällsamma upplevelser medan det stora tankfartyget stävar mot målet med buken fylld av produkter som alla svensöner på landbacken tar för givna.

Den elektroniska ljudbilden är nerskitad med oljetrågets kluck och sprak och störningsknaster som regnar från skyn. Ensamma stunder ute på det vidöppna havet, där perspektiven förvrängs och det känns som om hela båten kunde falla rätt ut i rymden. Nyktert och sakligt läser han in sin loggbok (inget wailande Evert Taube-tjosan här!!) mitt inne i vemodiga vampyrläten med dom hundratals kilowatten porlande runt runt runt. Den som ger sig ut på havet tappar all kontakt med civilisationen som vi tänker oss den. Det finns radio, det finns en koj och det finns en kock som förser sjömännen med föda, men vilsenheten och svindelkänslan är hela tiden stor. Samtidigt som det finns få saker som är så sakligt burdusa och bult och mutter-bestämda som fartygets framfart. Samtidigt som uppdraget är så tydligt och klart. Som civilisationens springschasar gungar fartygsbesättningarna. Lasten ska fram. Den gamla romantiken med svällande segel och smäckra master är borta. Nu är det petrolumforslarnas proletariat som sköter sina gigantiska leveranser.

Du kan lyssna på skivan som ett sorts musikdrivet reportage om arbetet som sällan märks. Du får också mängder av inblickar i melankolin och magiskt meditativa ögonblick då allt är hav och måne och stjärnor. Patriks röst försvinner ibland in i musiken – en mumlande hävande electronica-karbin som avfyrar skrapande, gnisslande kaskader. Det är utfört med medveten konstlöshet och låter stundtals som en ingrodd kassett som spolats iland och satts i en bandspelare. En lysande luftmadrass och en funkig flaskpost. Du hittar ingen skiva som liknar denna. Hela havet gormar och gurglar. Skivan är ett välregisserat vattenfall och ett verbalt krumsprång. Återhållsamt som en vertikal väderleksrapport. Det är bara att doppa och låta kolvätet fräta. Hur många droppar behövs för att bygga ett hav? Svaret anas i dessa bottenlösa serenader.