Hur kul kan man egentligen ha det i ett sockerbruk i Arlöv? Uppenbarligen roligare än vad jag hade kunnat gissa, åtminstone av ”IC1: The Birth of Industrial Cool” att döma.

Från början var ”Industrial Cool” ett projekt som var tänkt att fånga romantiken i den industriella miljön genom att spela in ljud och bilder från sockerbruket. Dessa skulle sedan bli basen till en kort musikvideo.

Det ena ledde till det andra och innan någon visste ordet av hade överproduktive Håkan Lidbo snubblat över projektet. Håkan kontaktade i sin tur en hel hög vänner och kollegor och bad dem bidra med musik. Förutsättningarna var enkla: gör vad du vill, baserat på ljuden från sockerbruket.

Resultatet har blivit en resa genom ett fascinerande ljudlandskap. Både vad gäller de artister som bjudits in, som vad de valt att göra inom de givna ramarna. Vissa har valt att i princip uteslutande använda industriljuden och skapat suggestiva ljudkulisser snarare än traditionella låtar. Andra har istället vänt på alltihop och låtit slamret från bruksmaskinerna bli en krydda, ännu ett instrument, till den skapade musiken.

Det här betyder förstås också att ”IC1″ blir en synnerligen splittrad upplevelse. Från elektronisk icke-musik till pumpande house. Fördelen är förstås att samlingen bjuder på en varierat lyssnande, men nackdelen är lika självklart att det finns spår som jag har svårt för. Eftersom jag är svag för melodier blir de mer abstrakta spåren alldeles för lösa i kanterna för min smak. När Uniform och Slummer går lös på samplingarna låter det exempelvis som att Professor Balthazars pillermaskin löper amok. Betydligt roligare blir det då när konturerna blir lite tydligare.

Lyssna bara på Apparats lekfulla techhouse där den mjuka melodislingan kastas runt bland de vassa industriljuden, något som också går igen i Mikael Stavöstrands bidrag. Scanner bjuder på introvert acid techno där en smattrande rytm ställs mot ljudet av ringande metall medan Sophie Rimheden mest är Sophie Rimheden och det räcker som vanligt väldigt långt. Sedan finns också de bidrag som mest blir gulligt elektronisk pop, som Fades ”Induced Soul”. Och så Håkan Libdo själv, förstås, som den här gången klippt ihop tre och en halv minut tjurskallig knarrpop. Knasigt bra.

Är ”IC1: The Birth of Industrial Cool” något att ha då? Ja, faktiskt. Framförallt om du gillar elektronisk musik på gränsen till sammanbrott – det finns nämligen en rätt stor portion sådan musik här. Själv hade jag nog sett fler, ja, låtar.

Men det är ju jag det.