Recension
- Ernest Saint Laurent (CD) Ernest Saint Laurent
- 2004
- Fluid System/Lou Records/Playground
Franska rivieran, 1978
Lyssna
Externa länkar
- Ernest Saint Laurent
- Inte särskilt mycket att hitta här. Det finns ljudklipp att lyssna på, men antingen gör jag något fel eller så har Ernest en rätt skruvad humor. Alla ljudklippen innehåller nämligen knasterljud från en pickup som kommit fram till slutet av en sida.
Hur skulle det egentligen låta om Daft Punk och Phoenix skulle springa på varandra under en vinorgie och bestämma sig för att jamma ihop något tillsammans?
Förmodligen rätt nära det landsmannen Ernest Saint Laurent fått till.
Välputsad pop fullpackad med åttiotal körd genom ett analogt discofilter. Komplett med lite vinglig Daft Punkad pratsång, Earth Wind & Fire-blås och några funkgitarrer. I ”Parliament's Interlude” blir det till och med cocktail-skimrande filmmusik-disco som passat valfri lagom cool film anno 1970. Eller försök att inte förföras av ”Clumsy Lobster”, som, förutom en fantastisk titel, är fransk loungemaskindisco med halva inne hos Cerrone eller Alec R. Costandinos.
Visst. Det finns några spår som passerar rätt obemärkt förbi. ”Perfect Love” är mest seg. Och hur mycket jag skulle vilja gilla ”Midnight Lullaby” (det är aldrig fel med snuskfunksdiscoballader, liksom) så är det ändå något som fattas. Egentligen är det nog mest sången jag stör mig på här.
Men det är mindre bagateller som jag glömmer bort i samma stund som ”Eighteen” vältrar sig ur högtalarna med sin hi-energy-stompiga italo disco. Av någon anledning kan jag inte låta bli att tänka på Fancy, trots att det egentligen inte låter särskilt mycket som honom. Missa inte heller det gulligt funkstökiga och electrosmattrande dolda spåret som avrundar festen.
Men mest av allt kan jag inte sluta dansa till den fullständigt fantastiska ”In the Sky” som är precis allt jag hade hoppats att Phoenix album skulle vara efter att ha hört ”Everything Is Everything” (istället för att vara småtrist, som det tyvärr är). Det är glittrande filterhouse som kunde varit producerad av Benjamin Diamond eller plockad från ”Discovery”. Det är glädje. Det är fest. Det är fullständigt förkrossande oemotståndligt.
”Ernest Saint Laurent” är en av de svängigaste resor jag varit med om på länge. Jag sitter med ett fånigt flin mest hela tiden. Det är inte alls omöjligt att jag aldrig mer kommer vilja höra skivan sex månader från nu. Klassisk tuggummipop.
Men oj, vad jag struntar i det just nu.
Publicerad: 2004-04-22 00:00 / Uppdaterad: 2004-04-22 00:00
4 kommentarer
.daft punk och phoenix..jammar ju rdan ihop..redan sedan starten av phoenix debuten..
#
aja baja: Japp, men du missade det där med vinorgien… ;-)
#
Ett tips för dom som gillar elektronisk musik med filter inspirerad av italo disco – Kiko – Midnight Magic. Riktigt bra skiva!
#
det har ska definitivt kollas upp. jag ar pa filterhousehumor.
#
Kommentera eller pinga (trackback).