Sällan får jag en skönare energikick av en hardcorelåt än när micken hanteras av en pissförbannad tjej som skriker skiten ur sig. Kill the Man Who Questions är ett exempel från andra sidan Atlanten, Ambulance ett från våra egna breddgrader. Och Candace Kucsulain i Walls of Jericho gastar verkligen finfint.

Walls of Jerichos recept att mixa hardcore med metal påminner lite om Hatebreeds, men där Hatebreed blir ambivalenta gällande vilket ben de vill stå på, byter Wall of Jericho fot på ett förvillande enkelt sätt. Ena stunden tuggas det på i brutna takter och chuggagitarrer för att i nästa stund vandra över i tvåtakt eller dubbeltramp och grymma metalriff.

Den punkiga produktionen är ganska kantig och river i öronen och i kombination med all energi som bandet utstrålar, toppat med Candace smått fantastiska stämma, blir skivan ett riktigt energiknippe.

De rena stämmor som dyker upp här och där för att ackompanjera Candace hade jag dock klarat mig utan. Ofta blir det rätt märkligt, men i ”Revival Never Goes Out Of Style” glöms dessa bort så snart de ”Bro Hymn”-minnande midtempokörerna i slutet dyker upp. Allt är förlåtet.

”All Hail the Dead” är en stenhård smocka av hardcore och metal som borde gå hem i båda lägren tycker jag. Personligen föredrar jag metalbitarna, men avvägningen mellan dem och hardcoregreppen är genomtänkta och den gemensamma nämnaren är att det inte sparas ett uns på energin. Me like.