Recension
- Lay of the Land (CD) Seachange
- 2004
- Matador/PGM
Lite jävlar anamma & en violin
Lyssna
Externa länkar
- Seachange
- Officiella sidan bjuder på många Nottinghambaserade länkar.
Nu blev allting helt galet.
Det var ju egentligen inte alls den här skivan jag skulle skriva om. (Om någon hittar en Swan Lee-skiva utan fodral så kan den vara min.)
Och den här skivan ska inte alls låta så här. Det var i alla fall vad jag tyckte när jag först lyssnade på ”Lay of the Land” för ett par veckor sedan. Jag var av någon anledning* inställd på att det skulle vara lågmäld melankolisk pop av typen Coldplay eller Saybia.
Det Seachange levererade var istället Nottinghamsk sisu. Malande gitarrer och energi som sprutar ur högtalarna. En karl på sång som gissningsvis inte skulle gått så långt i en kändisskapsfabrik. Lite då och då sjunker ljudmattan undan och en violin som skulle kunna vagga ett barn till sömns tar över i några ögonblick, för att återigen bli överröstad av gitarrer som går över i rent skrammel. Intelligenta texter kastas mellan ackompanjemang av lugn emo och energisk post-punk.
Denna alternativa rock bet först inte alls på mig. Men sedan dess har deras ihärdiga och viljestarka musik växt en del på mig. Det är svårt att undvika, så som Seachange verkligen kämpar för det. Sextetten ger allt på sin debut. Och de låter onekligen som om de skulle kunna göra vad som helst för att övertala lyssnaren om bandets storhet.
”Let Me Roll in Thorns for You Baby
Let Me Starve Myself for You Honey”
Så låter det i ”Forty Nights”. Och nog skulle det kunna vara kul att se Seachange live. De har energi så det räcker och blir över för att fylla ut en klubbspelning. Men i min skivspelare kommer de nog ändå inte ges det utrymme deras intensitet har kapacitet till.
Publicerad: 2004-03-30 00:00 / Uppdaterad: 2004-03-30 00:00
16 kommentarer
hej svejs
#
finns inget sämre än saybia
#
Ärligt, kan enbart recentionen kommenteras? Spännande. Ok, den innehåller 7 stycken, det har jag ingen åsikt om. Den handlar att recensenten tydligen inte skulle recenserat detta alls. Jaha. Men nu gjorde hon det. Och det känns som att det kvittar lite. Ett som det verkar trist band som nog få kommer tänka "intressant detta ska kollas upp". Fler kommer nog reagera på varför inte något annat som fler bryr sig om tas upp. Visst bredda bilden men samtidigt, att skriva om ett hyfsat okänt band och sen inte ens kunna rekommendera skivan fyller ingen större funktion. Ärligt.
#
Har inte alls med recensionen/skivan att göra: Var det nån som såg australiensiska teveserien Seachange när den visades i repris i fyran för ett par år sen? Typ ett avsnitt varje vardag i över en månad.
Den var bra.. tycker jag.
Hopp
#
gäsp…
#
medelmannen har rätt
#
Jag fattar inte vad MEdelmannen säger. Kan någon förtydliga något? Har det med dagens recension att göra eller?
#
medelmannen menar att recensionen är dålig, tror jag. och att det inte är så lätt att skriva en intressant recension om ett sånt ointressant band, tror jag. jag håller med om att den här recensionen var bland det mest intetsägande jag läst. säger mig ingenting. låter ungefär som när min kompis, vars musikaliska referensramar är begränsade till oasis, suede och några andra brittiska popband, ska diskutera musik.
#
Ok, då får jag lite mer grepp om det hela. Tror jag.
#
…så det är alltså nån slags alternativrock..? eller? nej?
#
Svenne Berra sjunger ut!
#
Sven: Du är en jävla tönt som stör sidan
#
Mats: Jag är Svenne Berra, alltså får jag göra som jag vill!
#
kan ni lyssna på nån intressant skiva nån gång
#
jag tänkte kommentera läget.
och jag tyckte inte om det här, det här recensionsförsöket på sju stycke roch blalwhndcpibw2
#
hmmm…
#
Kommentera eller pinga (trackback).