Hade jag fått ”New World Messiah” i min hand för sju år sen hade jag troligen varit världens lyckligaste man och hasplat ur mig högsta betyg på stående fot. Nu blir intrycket lite mer nyanserat. Kan inte sätta fingret på det, men power metal får mig inte att gå igång på lika många cylindrar längre. I vissa lägen kan jag dock fortfarande komma ihåg vad det var som tilltalade mig; det pompösa anslaget, de träffsäkra refrängerna som man glatt sjöng med i, gitarrmelodierna och de frenetiskt trampande trummorna. De målade omslagen (kom inte och säg att en power metal-skiva utan tecknat omslag slår lika högt) som anspelade på mytologier som man hade lite sådär koll på och som fick fantasin att börja vandra. Märkligt nog var de även som skapta för att pryda en tröja, med stora tryck så klart.

Det var högtravande och jag köpte det rakt av. Helloween, Blind Guardian, Hammerfall, Edguy, etc. Nocturnal Rites kom jag dock aldrig i kontakt med, trots att bandet funnits sedan tidigt 1990-tal och släppt ifrån sig fem skivor.

Norrlänningarna stämmer perfekt in på mallen för power metal. Det här har gjorts flera gånger förr. Körer och keyboards, lite mystiska intron och mellanspel. Falsettsång och pompösa ballader. Ibland skulle jag kunna svära på att det är någon av låtarna från Edguys ”Theater of Salvation” jag hör.

”New World Messiah” är ingen revolutionerande skiva, snarare tvärtom. Kvalitén är genomgående hög både gällande genomförande och produktion och skivan borde gå hem hos de flesta fans av den här typen av metal.