Recension
- When It Falls (CD) Zero 7
- 2004
- Ultimate Dilemma/Warner
Dyr tvättmaskin som inte tvättar rent
Lyssna
Externa länkar
- Zero 7
- Bandets site. Skitmajor. Bajsboring.
Med debuten ”Simple things” sålde Zero 7 platina i England och totalt mer än 1 miljon worldwide och etablerade sig som ett stort band. Deras moderlabel, det lilla brittiska skivmärket Ultimate Dilemma, som tidigare ägnat sig åt att släppa ointressant lågbudgettriphop, lyftes naturligtvis rejält av denna framgång med bland annat fet licensdeal med Big Poppa Warner around the jordklot. Ultimate Dilemma fick deg nog att våga satsa på pop och fullbandskonstellationer fullt ut, vilket förra året resulterade i magnetiska lilla norska Magnet, en stundtals lysande popskiva.
Men här slutar det positiva i den här krumeluransamlingen.
För. Då liksom nu är Zero 7 ett korthus. Ett stylat lik med tillrättalagd smart outlook. Cool reklamproduktmusik för fegisar som bläddrar i de magasin de lärt sig är rätt för att hålla höjd och kurs men som alltid är fel när man vill nå ända fram. CP-rätt musik för människor som jobbar på reklambyrå. Ultra-kompatibel musik för påstått ”unga” målgruppsinriktade varumärken som alltid missar målet. Alla kan vi Zero 7s recept. Lite lam, mjuk och följsam lyx med såkallad hiphopestetik, några pinches av sövande Hair-vibes och lite all möjlig tillräckligt fet och rätt klubbgegga i kombination med några nypor flower power, light jazz-not-jazz, franska caféer och medioker trist mediaupprunkad filmiskhet (som pyser som en ballong om man petar på den).
”When it falls” är Zero 7s andra album och de bevisar slutligt att de är mästare på att göra långtråkig nattmusik man läst klart innan man börjat. Det finns absolut ingenting farligt, nyanserat, vågat, personligt eller innovativt med den här skivan. På varudeklarationen borde det stå: En dyr hi-tech tvättmaskin som snurrar runt runt utan att något blir rent.
Zero 7 tillhör den kategori artister som upprepar i princip samma story under en kort tid för att strax genomskådas och vips har alla tröttnat på fenomenet, prylen, grejen.
Är man kräsmagad elitist som jag. Som lyssnar och kan väldigt mycket om musik, som en professor kan man säga, så upprätthålls intresset i ungefär 24 sekunder.
Om jag ska försöka vara positiv igen så kan man möjligen se något skönt i att Zero 7 kanske kan få människor att ta steget vidare in i den elektroniska musikens värld genom att de själva är härledda från denna mylla.
Publicerad: 2004-03-11 00:00 / Uppdaterad: 2004-03-11 00:00
18 kommentarer
Hur tänker du, Anders, när du säger att en dålig elektroniska platta, kan ta folk vidare in i den elektroniska musikens värld?…Konstigt…
#
en lyssnade skiva…köp den!!
anders har inte fattat grejen!!
#
Att folk sågar Zero 7 kan jag leva med. Den förra var fantastisk (du har bara inte insett det), den nya efter första genomlyssningen inte särskilt intressant. Men måste alla såga dem på samma trista, såsiga och EXTREMT förutsägbara vis? "Reklambyråmusik" bla bla "Kaffe latte" bla bla. Herregud.
#
Förra var kanon. Skall nog ge denna en chans, trots alla varningar. Folk som använder uttrycket "reklambyråmusik" (ordet firar väl 25-årsjubileum snart) är vilse i pannkakan. Reklambyråmänniskor gillar elgitarrer. Har alltid gjort det.
#
Denna platta är superb! Recensenten har uppenbarligen haft en dålig dag, tappat frukostmackan med smöret neråt eller inte fått nåt på ett tag.
#
Fast jag gillar ordet "CP-rätt". Det måste jag börja använda.
#
Charlie: Hur en dålig elektronisk skiva kan öppna dörren till bra elektronisk musik.
Svar:
a) Om någon gillar den dåliga elektroniska skivan och identifierar den som elektronisk kommer personen med densamma som referens att söka efter fler sådana skivor. Och då upptäcka de bättre elektroniska skivorna.
b) Om personen inte tycker om en elektronisk skiva letar hon förhoppningsvis efter bättre elektronisk musik om personen tillhör gruppen som är grundintresserade av elektronica (och som var ett av delskälen till att personen köpte just den här skivan).
c) Den här kategorin är nog störst. Det är de som inte förstår skillnaden på vad som är vad inom elektronisk musik och när och varför man använder ”electronica”, ”techno”, ”techhouse” etc. De förstår inte heller att Zero 7 egentligen inte är elektronisk musik utan bara kallas det som nånslags förenklande nödlösning.
Typ.
Vad gäller ”reklambyråmusik” så förbehåller jag mig rätten att använda detta, förvisso förenklande, ord på sådan här musik. Skälet till att jag använde det är för att jag tycker att det på ett bra sätt fångar fenomenet. Något som bekräftas av era reflexioner.
Och till den som klagade på ”reklammusik”-ordvalet inte i sak utan för att det var ute, ocoolt eller otrendigt att använda vill jag säga: 1) Riktigt dålig invändning 2) Jag har alibi för jag var antagligen den i detta land som använde termen först runt 93/95 då Wall of Sound, Mo Wax och triphop med React's Dope on Plastic samlingar hamnade hos reklambyråer som ville köpa sig kvasi-koll.
#
Ute, ocoolt eller otrendigt är nog inte ordvalet. Slappt är det däremot.
Billy Rimgard på The Cricket var lika upprörd över skivans uselhet: "Zero 7 har som enda uppgift att vara feelgood-soundtrack till vardagen på reklambyrån eller söndageftermiddagen på Wayne’s Coffee."
Trevlig helg.
#
Fördjupande noteringar:
Digable Planets var kafémusik.
Jamiroquai var klädbutiksmusik.
Massive Attacks "Protection" var, och är, Sportspegeln-musik.
#
tack och lov att det finns människor som vet bättre och följer häftiga recensenter istället.
jätteskönt.
byt ut kräsmagad mot osäker.
#
usch vad dalig recension kan vara den samsta p[ lange. Zero 7 nya skiva ar bra inte som simple things men mycket mycket na
#
Rolig och provocerande recension
#
jättebra recension – välskriven och intelligent, för en gångs skull.
norah jones måste vara den värsta artisten på 2000-talet. hon väcker precis samma aggressioner hos mig som zero 7 hos recensenten. menlös överklassmusik, att ackompanjera en stillsam söndag i östermalmsvåningen.
#
Måste erkänna att man hade högre förväntningar efter deras NERD – Provider Remix.
Första lyssningarna, skittråkig. Men efter ett tag så är den ganska skön.
Att spy galla är att överdriva!!
#
En bra platta…
Simple Things är ju
#
Jag gillar Zero 7, trots att jag inte jobbar på reklambyrå. Däremot tycker jag att kaffe latte är helt okej.
#
Jag tycker att plattan inte är särskilt tråkig. Den är inte slätstruken, utan vacker! 3.38 in i the space between.. icke komplicerat men lysande Rhodesmumma!
#
Oh, så pretto skrivet av Anders Bersten. Varför detta hat mot reklambyråer? Tycker det är helt sinnessjukt att såga en skiva och motivera det med att en viss typ av människor gillar den. Som att säga att tysk hårdrock är skit bara för att nazister gärna spelar den. Ta musiken för vad den är och bespara oss dina fördomar.
Personligen jobbar jag inte i reklambranchen, men väl vid datorn. Som bakgrundsmusik vid arbete är detta utmärkt, kanske just för att det inte är Kent-djupa texter och tunga tongångar som stjäl uppmärksamhet. Men djupsinnig musik har för mig inget egenvärde. All musik är lika värd vilket tydligen inte Anders Bersten anser. För mig får alla plats. Vilket humör och vilken sinnestämning jag är på avgör vilken musik som passar bäst för stunden. Och för mig har ”When it falls” en lika given plats som ”Simple Things” i mina spellistor, både på jobbet och i hemmet som på promenaden.
#
Kommentera eller pinga (trackback).