Vi har hört det förut, och vi kommer säkerligen höra det igen. Blandningen som skränigt och nästan metalliskt förenar garagerock, punk och det sena 1960-talets fascination för gitarrhjältar och orglar.

På senare tid återfödd i svenska band som The Hives eller Whyte seeds. Ibland lite tyngre och ibland lite mer populärmelodiöst.

The Mahrajas är inga nybörjare. Bandets medelålder är medelålders. ”Unrelated statements” är dessutom det andra albumet (det första, ”H-minor”, släpptes förra året).

Med detta album förändrades dock bandets struktur och Mathias Lilja (The Strollers) tog över sången i bandet (och sänkte medelåldern).

Och visst kan The Maharajas spela skön garagerock där det doftar amerikanska gillestugor med 30 år på nacken.

Det trallvänliga blandas föredömligt med, för öronen, stickiga gitarrsolon där inspirationen säkerligen går att härledas till barndomens glädje i The Shadows. Lekfullt men ändå vuxet allvar i låt efter låt.

Förmodligen kommer The Maharajas öde ständigt vara att spela på den lilla scenen. Vilket i och för sig inte är något att vara ledsen över. Gitarrhjältar med körstämmor funkar oftast bättre där.

Så fram med de smäckra bomullsbyxorna och på med gymnastikskorna av canvas. Här kan det dansas.

Ett av de roligaste och kanske mest intressanta släppen så här långt in på 2004.