Det första som slår mig är att Max Cavalera inte alls fortsatte i Soulfly efter sin sorti från Sepultura 1996 utan flyttade till Ungern och nu släpper skiva med sitt band Ektomorf. Efter en noggrann dubbelkoll i biografin står det klart att så inte är fallet, trots allt.

Det som sedan slår mig är att dessa ungerska killar helt klart har överdoserat på Sepulturas ”Roots” mer än vad jag själv har gjort, vilket inte vill säga lite.

Ju längre skivan lider, desto mer står det även klart att delar av den övriga Roadrunnerkatalogen från 1990-talet också har gått varm i stereon, då såväl Machine Heads tidiga skivor och Fear Factorys ”Obsolete” framstår som förfäder i rakt stigande led.

Att anklaga Ektomorf för att vara daterade har man ganska mycket fog för egentligen, men det stör mig faktiskt inte i det här fallet. Förmodlgen spelar de helt enkelt på helt rätt strängar på min nostalgigura. Jag gillar det.

Ektomorf kommer alltså från Ungern och är romer, något som tyvärr bara sporadiskt visar sig i de allt för tillbakahållna influenserna hämtade från den traditionella romerska musiken. Med facit i hand skulle jag vilja se mer av den varan. De romerska tendenserna dyker ändå upp på ett flertal ställen, i lugna och melodiska, men ack så tunga, ”Far From Away” och instrumentala ”From My Heart”, men även i ”You Are My Shelter” som på ett mycket trevligt sätt kombinerar tunggung med driv. Riffen innan refrängen och dubbeltrampen i slutet sitter fint!

Csaba Farkas bas är härföraren i den här musikaliska truppen och tillsammans med de tunga trummorna levereras ett grymt groove. Snygga riff och brorsan Zoltàn Farkas brutna engelska höjer intrycket ytterligare. ”Only God” med sköna dubbeltrampande trummor och kvicka ”Tear Apart” är tillsammans med redan nämnda ”Far From Away” och ”You Are My Shelter” höjdpunkterna, även om ingen låt sticker ut som direkt dålig.

Tyvärr stagnerar skivan något i längden. Samma grepp återupprepas lite för många gånger. Kanske är tolv låtar för många och några älsklingar kanske borde ha dödats, men jag kan ändå inte peka på någon speciell låt som borde petats.

Sammantaget ger ”Destroy” ett gott intryck och skall jag ge ett råd för framtiden blir det att de ska spela mer på sina romerska rötter för att ge musiken en än mer personlig prägel. Tyngden, groovet och attityden har de redan så det räcker och blir över.