Fyrtio låtar på en synnerligen välmatad dubbel. En låt är helt ny. Någon har varit b-sida på singel. Någon kommer från en Taube-samling. Ändå är Perssons diamanter långt ifrån optimalt samlade. Eftersom det – av rättighets- och bolagsskäl förutsätter jag – helt saknas låtar från de två sista skivorna Perssons Pack spelade in, nämligen ”Längre bortom bergen” och ”Sekunder i Sverige”.

Därför blir bilden inte komplett. Och det är synd. Men nog om detta, för stunden.

För de låtar som tagits med på samlingen talar sitt tydliga språk. Per Persson är en av de vassaste låtskrivare det här landet producerat. Det är svårt att argumentera mot låtar som ”Sista kvällen april”, ”Hanna”, ”Bröllopsdag”, ”Vild som Jerry Lee” och ”Tusen dagar härifrån”. Och eftersom samlingen i stort sett består av Packets fyra första skivor är det ett lovvärt initiativ till en samling. Här har skivbolaget, EMI, verkligen förstått att optimera formatet. 99 kronor för så här mycket musikhistoria är inget annat än ett fynd.

Dessutom har Persson skrivit personliga kommentarer till alla låtar. Stor läsning för både nya och gamla lyssnare. Plus att ni som inte riktigt hängt med sista åren får bilden klar för er. Packet är insomnat, men Persson är i högsta grad levande och aktuell med nytt band och nya låtar.

En av dem heter ”Ikväll tar vi över stan” och inleder ”Diamanter”. Och det är en låt som bär Per Perssons signum i alla delar. Lätt lågmäld. Visa, tidlös rock och country i harmoni. Utanförskap, kärlek och småstadsromantik från Bollnäs. En bitterljuv låt om pojken som kärar ned sig i flickan från de fina kvarteren.

”Längs leden som ledde mot centrum
där gick en liten parad
det var vi två, sida vid sida
och jag minns dom här orden jag sa:
Om så den svenska armen står och väntar
med sina hundra tusen ton
kan jag lova att det är för lite
för att få oss att vända om

Ja, ikväll tar vi över stan
Från Renbron till Schenströmsplan
och om det inte passar herrn
se då till att ha dörren stängd
Ikväll, ja ikväll tar vi över stan”

Senare får pojken finna sig i att bli lämnad för karriären och storstaden. Men i slutändan står han ändå där som en bitter vinnare:

”Nu har jag sett dig sitta i tv
i kläder som äldre bär
och du pratade kurvor och kronor
ja, sånt där jag inte vet vad det är

För det här det är den enda jag äger
en gitarr och en mikrofon
men jag känner mig rikast i världen
när nån säger: Persson, det är dags att gå på
Ja, när jag får skrika de orden jag skrev ner
genom hundra tusen watt
så att alla kan höra i mörkret
just det här som jag ville få sagt”

Allt är som förr, men ändå nytt. Och nu är vi några stycken som otåligt väntar på att Per Persson och hans nya band spelar in och släpper en skiva med nytt material. Låtar finns det. Det kan vi som sett några av spelningarna det senaste året intyga. Självförtroendet verkar också vara intakt.

Så det är bara ett skivbolag med lite ryggrad som fattas. Och tillräckligt många sålda exemplar av den här samlingen. Sen kan Sveriges vassaste låtskrivare nå ut med nya berättelser om landet vi lever i. Berättelser som bara Tomas Andersson Wij kan konkurrera med för tillfället. Och medan vi väntar på att de där låtarna ska spelas in kan vi lyssna på den här samlingen.

Trots att den inte är komplett. Eftersom ”John Henry” saknas. Och ”Kammahav”. Och ”En helt vanlig kväll”. Listan kan göras längre. Men initiativet är utmärkt. 40 Persson-låtar för en billig peng.

Inget annat än en kulturgärning. Och en kick-off för några Persson-varv till runt riket. Hoppas jag.