dagensskiva.com

48 timmar

Gästrecension

Vincent Gallo: When
When (CD) Vincent Gallo
2001
Warp
9/10

Hänsynslös melankoli

Lyssna

Sök efter skivan

Jag har stundtals varit riktigt rädd för Vincent Gallo. Hans ögon står ut som om han vore helt galen och på sin hemsida ger han instruktioner om hur personer FÖDDA med kvinnligt kön, kan gå till väga för att skicka bilder på sig själva till honom. Jag såg en film en gång och huvudrollsinnehavaren verkade inte riktigt klok. Det var Vincent Gallo. Han har även gjort min favoritskiva. ”When” heter den och är en sådan skiva som bara en galen och egocentrisk människa kan göra. En människa fullt övertygad om sin egen konstnärliga storslagenhet och utan rädsla för att falla igenom och bli utskrattad.

Det går inte att hitta någon bra genrebeteckning att sortera in Gallos musik i och rent tekniskt skulle ”When” kunna vara inspelad när som helst. Trots att skivan är utgiven på Warp rymmer den inga utmärkande elektroniska inslag. Man möts av ett hav av akustik. Alla instrument går att identifiera och sköljer över en som mjuka vågor. Klassiska jazzharmonier infångade i monotona och tidlösa klagosånger. Ett bräckligt och ensamt rhodes letar sig saktmodigt iväg bredvid en ostämd gitarr. Inget har någonsin låtit vackrare och ännu har inte Gallos röst uppenbarat sig. Den förtrollade rösten. Den sticker som en giftig tagg i nacken. Melodierna är enkla och de sparsamma texterna handlar om ensamhet, åtrå och drömmar. Det är ledsamt, men rösten får en att tvivla på om sångaren verkligen är den man borde känna sympati för. Den skulle lika gärna kunna tillhöra en häxmästare som försöker locka små barn till skogs för att äta upp dem.

Hela skivan besitter ett egendomligt lugn. Där finns inga förhastade känsloutbrott eller tempoväxlingar. Samtidigt driver varje liten ton mig framåt och vidare in i Gallos våld. In i hans mörka, magiska grotta.

Allt det jag älskar med musik finns hos ”When” . Spänning, otålighet, ljuvliga klanger och framförallt en känsla av att upphovsmannen skapat sitt eget uttryck och inte lutat sig på några traditioner eller tråkiga klichéer. Istället för att, som de flesta pop- och rockmusiker, ta avstamp i någon attityd eller pose låter Gallo musiken vara det viktigaste. Han tar både sig själv och sin musik på stort allvar. Kanske en aning för stort enligt vissa, men just sådant älskar jag. I min värld får man tusen gånger hellre gå över gränsen och dränka sig i svulstiga pretentioner än att kliniskt inta färdiga roller utmejslade och testade av någon annan. Det är politik för mig. Vincent Gallo har inte gjort den här musiken för sin egen skull eller därför att han tycker att det är kul att få ge ut en skiva. Han har gjort den därför att han förmodligen anser sig ha något oumbärligt att tillföra musikkonsten. Och visst har han det. Som filmregissör lyckas han främst vara en kontroversiell och hänsynslös kritiker av sig själv och andra, men som musiker är han genial och klarar sig utan vare sig konstnärsnycker eller ogenomtänkta uttalanden.

Gallos stämma är knivskarp och nykter. Hans ljusa vibrato får mig att vilja följa honom in i vilka mörker han än kan tänkas vara på väg mot. Den är stolt och vacker och den krypande dekadens som genomsyrar hela skivan går inte att härleda ur någon sliten nerdrogad rockkliché. Det är tyglade känslor och en saktmodig strävan inåt eller iväg. Musiken pendlar mellan total uppgivenhet och manisk strävan framåt. Ett bestämt mål eller vart som helst. Det är svårt att avgöra. Dekadansen ligger i det narcissistiska snigeltempo som Gallos musik vilar i. Otålighet kryper genom musiken ut i lyssnaren. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv men ändå lyssnar jag på ”When” rakt igenom. Om och om igen, flera gånger.

Erik de Vahl

Publicerad: 2004-02-14 00:00 / Uppdaterad: 2004-02-14 00:00

Kategori: Dagens skiva, Gästrecension, Lördag, Recension | Recension: #2444

16 kommentarer

men…vad gör jag här???

vilsen Oregistrerad 2004-02-14 00:00
 

Korv

Röv-Enok Oregistrerad 2004-02-14 00:01
 

kul o testa hur det är ock vara först =)

vilsen (inte längre) Oregistrerad 2004-02-14 00:02
 

stavar som ett arsel oxå…

jagg äer analflabett

vilsen (i pankakan) Oregistrerad 2004-02-14 00:03
 

Skaffa ett liv

Skanky Oregistrerad 2004-02-14 00:10
 

den här skivan är grym tills man fattar vem vincent gallo är, då blir den obehaglig och man gillar inte att lyssna på den längre.

maladjusted Oregistrerad 2004-02-14 00:16
 

Oj! Erik De Vahl! Upp och iväg är ju underbar!

The go! Oregistrerad 2004-02-14 01:15
 

Kom igen och skriv om Kanye West, för mycket konstig musik nu!

EIAS Oregistrerad 2004-02-14 02:43
 

vincent gallo är snygg. lätt

ninja Oregistrerad 2004-02-14 03:07
 

”genrebetäckning”, är det ungefär som korsbefruktning då?

slick Oregistrerad 2004-02-14 10:07
 

Är filmen Buffalo 66? Den är förmodligen min favoritfilm alla kategorier.

Crazy_fun Oregistrerad 2004-02-14 14:53
 

bra recension erik! stämmer in perfekt på skivan.

hampus. Oregistrerad 2004-02-14 17:16
 

vincent gallo var t.o.m isamma band som jean michel basquiat, vilket säger mycket. ”when” är en skiva för folk som inte behöver förstå music utan bara känna den, alltså inte för alla!

------------------------------------------------- Oregistrerad 2004-02-14 18:42
 

skitbra skiva

www.kbkcrew.tk Oregistrerad 2004-02-14 21:48
 

slick: Fixat nu.

Ola Andersson Oregistrerad 2004-02-15 16:34
 

väldigt bra skiva, absolut 9.

asdf Oregistrerad 2004-02-18 16:32
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig