Recension
- Divorcio (CD) Julio Iglesias
- 2003
- Columbia
En mans böjelser
Lyssna
Externa länkar
- Julio Iglesias
- Officiell badolja.
- Julio Iglesias
- Officiell flamencogitarr.
- Julio Iglesias Fanclub
- Jodå. Minsann.
Etiketter
Jonas är heterosexuell.
Han kör en Volvo 245, solar inte solarium och saknar kroppsbehåring på bröstet.
Ändå hyser han en sjuklig fascination för Julio Iglesias.
Väck Jonas mitt i natten och han kan på rak arm rapa ur sig åtminstone femton Bregott-titlar med den fashionable spanjoren som man måste ha, komplett med albumtillhörighet och utgivningsår.
När Iglesias den äldre kom till Cirkus i början av sommaren var Jonas givetvis där. Julio hade vit kavaj, vita byxor och ett väldigt, väldigt vitt leende.
Tillsammans med halva Stockholms kvot av femtioåriga vinhaggor jublade Jonas när Iglesias berättade att han älskat med tvåtusen kvinnor, han applåderade när Iglesias presenterade sina långbenta, välsvarvade körsångerskor med namn och ålder och han tjöt entusiastiskt med i mobben när Iglesias,precis efter deras duett, frispråkigt bekände att han haft ihop det med den kvinnliga solisten.
Lite slicka flamencogitarrer, ett otal saxsolon och några narkotikaliberala åsikter senare var konserten över och folk svettades så sololja kondenserades på väggarna. Det var hett. Men Jonas mådde bra.
Hur den här skivan låter?
Komprimera allt det ovanstående på sjuttio minuter så har du svaret.
Fotnot: Jonas heter i verkligheten något annat.
Publicerad: 2004-01-08 00:00 / Uppdaterad: 2008-06-22 12:03
12 kommentarer
Hahaha.. Soft!
#
skynda! fixa felstavningen av gitarrer innan någon ser det!
#
uncle: Kristofer var tvungen att gitta innan han hann korrläsa en sista gång.
Fixat nu.
#
undrar om den här ”Jonas” egentligen är Kristofer!?
#
Stor humor!
”vinhagga”. där lärde jag mig ett ord som jag direkt förstod innebörden av.
#
haha gjuten
#
”Jonas heter egentligen något annat.” Låter lika trovärdigt som: ”Jag har en kompis som undrar en sak…” ;)
#
Musik ska tas på allvar, men inte för stort allvar. Det får heller inte skojas med hur som helst.
Därför rekommenderar jag att Kristofer recenserar en skiva med musik eller artist som har något slags förhållande till.
Bland de som besöker dsc och de som skriver så finns det väl ingen som på allvar lyssnar på Iglesisas, inte ens herr Ahlström. Jag tvivlar på att han verkligen tycker om denna typ av musik och kan därför inte sätta sig in i hur det ska eller bör låta.
I och för sig är det ett bra sätt att bli poppis – genom att förlöjliga en artist som man kan skriva om på ett sarkastiskt sätt utan att såra någon.
Skriv om något du har bättre relation till nästa gång, Kristofer.
#
Jag håller fullständigt med the disser. En helt meningslös recension; vad är poängen, vad är budskapet. Vad ska jag som läsare göra av det här? Jag är förbryllad. Jag tycker inte ens att den var rolig.
#
The Disser: självklart får musik skojas med hur mycket som helst. varför skulle man inte få det? Och om kristofer vill skriva om allas vår favoritsmörsångare, vem är du då att säga att han inte får? bara för att man inte fullkomligt dyrkar en artist innebär väl det knappast att man inte får ha en åsikt om, eller i det här fallet recensera artisten i fråga.
Nej det här var en kort och underhållande text som passar in perfekt som bonusrecension. Mer sånt.
#
Såg något program en gång där de intervjuade Iglesias. ”How does it feel to be a butter singer?”
#
hej pa er alla glada kritiker av smorsang!
sjalv alskar jag smorsang. har inte denna platta, men jag skulle vilja rekommendera en Iglesias platta som ar underbar och det ar Flor de piel fran borjan av hans karriar. finns inget battre att lagga pa. Underbart liderlig rost med en otrolig inlevelse. kan inte bli mer romantiskt och smaktande. Med en drink i din hand, en vacker solnedgang och en annu vackrare kvinna vid din sida och Julio som ackompanjerar sa har du alla ratt…
#
Kommentera eller pinga (trackback).