Recension

- New York Barentsburg (CD) Un Rodo Cora
- 2003
- Belpid
I mitt sovrum
Lyssna
Externa länkar
- Skivbolagets hemsida
- Bandet har ingen egen site. Men här finns lite lite information.
- Barentsburg
- Ta en trip hit om du är sugen på enslighet och gruvjobb!
Som en oformlig fågel Fenix återskapas svensk, eller skandinavisk, indiepop gång på gång. Just som du trodde att hårdrocken vältrat sig för evigt i vardagsrumsoffan. Just som du trodde att all ny musik i Sverige mer eller mindre fastnat i punkrocken och parkerat sig på ditt köksbord. Just som du förfärat funnit att alla byrålådor fyllts med svenska svaga killar som med gitarr gör visor på amerikanskt vis.
Precis i det ögonblicket ringer det på dörren, och ditt hjärta gör en pik och landar med en duns i magtrakten. Tänk om det är ett svenskt hip-hop-band som ska bo i ditt sovrum?
När du med vånda öppnar din dörr, där reklamen från Åhléns skivavdelning ligger i högar, står de där. Nästan som en oformlig massa – Un Rodo Cora.
Det lyser pop om dem. De är 20 stycken i bandet, men det är bara en snubbe som heter Bo Christo som skriver alla låtar och sjunger.
Klart de måste få komma in.
För de mjukstartar din stereo och säger vi tar med dig på en resa New York-Barentsburg. De nämner att de tidigare åkt mellan Paris-Stockholm.
Utan rädsla radar de upp låtar som inte skäms för influenser. Eller ibland stölder. I popens namn måste ju fanan föras vidare. Eller hur?
Så kollektivet har därför spottat ur sig ett tolvlåtarsalbum. Fyllt av Beatles-doftande låtar, låga försiktiga popballader och svängiga poplåtar med handklapp.
Men inte så softat som Eggstone och inte så slamrigt som Popsicle. Näe, Un Rodo Cora är en egen liten fläkt i den varma popöknen där dessa band annars befinner sig i exil.
Det sätter sig på hjärnan. Kommer vara kul ett tag. Säkert. Får de inte bo hos dig, kan de ta mitt sovrum. Det blir trångt med 20 personer, men med en fångande poprefräng, en kör i falsett och lite ”vi mot världen”-stämning, så kommer vi få plats. Men det blir bara för en begränsad tid.
Jag hoppas dessutom att de spelar ”Pigs” flera gånger. Kanske kan det vara 2003 års mest finstämda melodi? En låt som inleds med akustiska gitarrer och går över i svulstiga Scorpions-riff. Där har vi Un Rodo Cora.
Publicerad: 2003-12-29 00:00 / Uppdaterad: 2003-12-29 00:00
17 kommentarer
Who?
#
fantastisk skiva
#
skivomslaget såg väldigt smörsångar-aktigt ut, men blev sugen på den när jag läste recensionen. ska kollas upp. Fast pop-låtar med handklapp känns inte så på.
#
Oj. Nu blev jag nyfiken. Scorpions låter ju dock lite avskräckande.
#
Sjukt tråkig skiva.
#
handklapp är bra
#
kan inte eggstone släppa nåt nytt snart
#
men aaaah bajs musik
#
världsrekord i fult omslag i alla fall! ser ut som nån eroz ramazotti bootleg från 91
#
Är det bara idioter som läser recensionerna på dagensskiva.com? Om man ser till kommentarerna kan man ju börja undra…
#
popsicle kopierade ju ride hela tiden. och ride var(är) ju såklart mycket bättre. så om det låter ride/eggstone om den här skivan, kan det ju vara värt något. snälla – låt popsicle vila i frid.
#
Deras förra platta var grym
#
P: tur att du skrev något vettigt här då.
#
Överraskande bra, Lysnade på skivbolagets hemsida och beställde plattan. Vilka är de ? vill höra mera !!
#
Sist!?
#
Inte sist men jvl.. bra
#
Samma här. tror jag.
#
Kommentera eller pinga (trackback).