En samling med samtliga EP:s och singlar som släpptes av punkband i Sundsvall åren 1979-80, kan det vara nåt månne? De flesta av banden verkar ha haft en ganska kort levnadstid. The Same släppte exempelvis bara en singel och Vacum lades ner efter det att trummisen Catherine dragit utomlands för att jobba som au-pair. Sedan återuppstod de i en annan sättning i och för sig, men ändå.

Mest kända bandet på skivan är nog Brända Barn, som i alla fall har dykt upp till och med för en relativt obildad punkentusiast som jag själv. I bookleten, som erbjuder ytterst trevlig läsning om de olika banden, men som saknar lite bilder, benämns de som ett av Sveriges viktigaste band i det tidiga 1980-talet tack vare sin blandning av popmelodier och postpunk samt användandet av synth.

Den tidiga punken erbjuder vilja och energi på ett charmigt och synnerligen skramligt vis. Det är ofta inte helt hundra procent tajt och någon produktion att tala om finns inte. Men det spelar absolut ingen roll. Affektionsvärdet är större än det musikaliska på ”Punksvall 1979-80″. Det är snarare charmigt än välspelat.

”Punksvall 1979-80″ är ett dokument över en tid som flytt. Härligt naivt och uppkäftigt. ”Finfina exempel på unga entusiaster som larmade på rätt friskt och som tack och lov ansåg att det dög att ge ut på skiva” skriver Pelle Risell i förordet och det är huvudet på spiken. Rent musikaliskt är det inget som direkt tilltalar mig. Förbjudna Ljud har sina stunder och även Brända Barn och Vacum, speciellt på andra omgången låtar som bandet har med.

”Punksvall 1979-80″ är en kulturgärning, som är lite för nischad för min smak. Folk som var med när det begav sig eller har bättre koll på punken än vad jag har göre sig nog hellre besvär.

För övrigt vore det kul att höra Pizzoars skanderande ”veckopressen är bara båg” i en uppdaterad version med dagens nakenchockssamhälle i åtanke.