Illstar Allstars stänger in sig i studion en helg för att jamma lite. Det mesta har flutit på bra för bandet under året och de vill fånga känslan. Den positiva energin. Det blir eget material uppblandat med förebildernas (The Roots, Neptunes, Manu Chao etc). Med sig i studion har de polaren Toby Zaiboot.

Jag gillar idén. Det är kul att höra dem omtolka det egna och att de samtidigt vågar sig på att tackla inspirationskällorna. De ror dessutom iland med det mesta. Inte så att de övertrumfar ess som The Roots, men ni fattar. Det svänger.

Illstar gör, för den som inte redan vet det, jazzfunkig hiphop med liveinstrumentering. De rimmar på engelska, svenska och ibland lite spanska. Flyter naturligt och utan problem mellan språken.

Som allra roligast blir det i en liten kort sekvens när de kör ihop Bustas ”Make It Clap” med Sean Pauls ”Gimme the Light”.

Jag föredrar generellt versionerna som finns här framför de vi fått höra tidigare. Det känns ledigare och mer avslappnat nu. Ärligare. Lekfullt. Det känns skönt att höra att de fortsätter utvecklas och tar tydliga steg framåt. Det bådar gott inför nästa vända till studion.

Det känns på något vis självklart att en inspelad Timbuktu ger props i ett mellanspel. Den svenske gudfadern säger hej till lärjungarna.

Tyvärr är mixen lite så där. Det vilar något vasst över ljudbilden som stör. Lite mer värme och tyngd hade suttit fint. Mer fläsk. Jag tror fortfarande att det här är roligare live på riktigt.

Men det hindrar inte att det här är bra som det är. Om än i måttliga doser om en spelning per dag.

Det skulle vara intressant att höra Illstar i ett samarbete med Magnum Coltrane Price, DJ Typhoon, Torsten Larsson eller varför inte bröderna Jens och Svante Lodén. Några som levt med funken lite längre och kunde dela med sig av sin visdom. Det skulle kunna bli riktigt spännande.