dagensskiva.com

48 timmar

Recension

B. Fleischmann: Welcome Tourist
Welcome Tourist (2CD) B. Fleischmann
2003
Morr Music/Import
8/10

Värme och brus

Lyssna

Sök efter skivan

Någonstans, mitt ute i ingenstans, skruvar någon uppgivet på en gammal transistorradio för att försöka få in något. En röst. Musik. Något som kan fylla den mörka tystnaden som bara bryts av en ensam och naken glödlampa i ena hörnet och stjärnornas kalla sken långt, långt ovanför.

Men någonstans, mitt ute i ingenstans, finns bara bruset. Bruset som döljer sig mellan de röster och den musik som skulle kunna fylla rummet. Som skulle kunna dämpa ensamheten. Ibland hörs något för en sekund innan det försvinner in i transistorernas elektroniska brus igen.

Ibland sveper en vindpust in genom ett öppet fönster och sätter glödlampan i gungning. Ljuset dansar omkring på väggarna. Skuggorna dansar följsamt med.

Långt, långt ovanför syns stjärnornas kalla sken.

Men så ger människan vid den gamla transistorradion upp. Det går inte att hitta något, hur mycket han än söker igenom banden. Men radion stängs inte av. Den får stå på. Bruset och de fragmentariska rösterna är bättre än den kvävande tystnaden. Istället plockas en akustisk gitarr upp. Några trevande ackord. Ett par upphängda träblock slås mot varandra, styrda av vinden. Sakta smyger sig ett piano och en bas in. En trumma. Ingen vet riktigt vart de är på väg. Bara att de är här. Tillsammans mot mörkret och tystnaden. Just nu.

Sedan höjer sig en slide guitar mot skyn och bitarna faller sakta på plats. Tillsammans lämnar de det kala rummet och svävar bort. Musiken stegras och sjunker undan. Ändrar riktning och fokus.

Först efter 37 minuter vinglar en röst in och bärs under några minuter bara upp av ett uppfuckat piano. Då är det fortfarande nästan 8 minuter kvar av låten ”Take Your Time”.

Jodå. 45 minuter.

Min gissning är att ”Take Your Time” inte kommer att hamna högt på någon radiostations spellista.

Precis som är fallet med Paddy McAloons ”Trawl the Megahertz” är det viktigaste stycket på Fleischmanns nya album ett mindre epos. Det är inte den enda likheten mellan de två skivorna. Även musikaliskt ligger de nära varandra, eller kanske snarare stämningsmässigt. Där Paddy lät en symfoniorkester stå i främsta rummet och lät Yvonne Connors förmedla mycket av stämningen genom de lösryckta textstyckena arbetar Bernard med ett mindre batteri. Levande instrument blandas med vasst sprakande elektronik, utan att musiken själv någonsin får vassa kanter. Det är också instrumenten som får tala, som får läsa upp den ordlösa texten, större delen av stycket.

Det är fantastiskt och hänförande vackert.

Men ”Welcome Tourist” är mer än bara ”Take Your Time”. En hel cd till, faktiskt. Egentligen är de elva spåren på albumets andra skiva uppbyggda med samma ingredienser, men variationerna blir också större. Från öppningen med en uppläsning av texter från H.D. Thoreaus verk ”Civil olydnad” (på tyska!) över sprakande ljud, knastrande ljud och svepande mjuka ljud fram till den avslutande ”Sleep” är det en resa genom ett elektroniskt drömlandskap. När Christof Kurzmann pratsjunger sig igenom ett par låtar på bruten engelska med sin svaga röst är steget inte alltför långt till The Notwist.

De elva låtarna blir, precis som de övriga spåren på ”I Trawl the Megahertz”, aldrig riktigt lika magiska som minieposet. På några ställen låter Bernard också massiva gitarrväggar vältra sig in och ta lite för stor plats för min smak (utan att det för den delen blir Mono-olidligt). Men ”Welcome Tourist” är fortfarande en fascinerande upplevelse fylld av värme, som strålar ut både från maskiner och levande instrument.

Som allra mest i ”Take Your Time”.

45 minuter. Så långt hinner instrumenten på sin färd tillsammans. Sedan börjar de tappa styrfart. Falla isär. Vi lämnade aldrig det kala rummet, vi slöt bara ögonen och lät oss svepas med i musik vi hörde i våra huvuden. Men så är vi tillbaka där vi började. Med en gammal transistorradio som inte hittar någon radiokanal.

Bara brus.

Ola Andersson

Publicerad: 2003-11-07 00:00 / Uppdaterad: 2003-11-07 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2298

23 kommentarer

låter som en jävligt schysst platta.. o recensionen var hur bra som helst ju! fan va bra :)

vbg Oregistrerad 2003-11-07 00:25
 

the notwist-referens = värt att ta en titt på.

37564 Oregistrerad 2003-11-07 00:43
 

tänker ni rata Ryan Adams, precis som ni gjorde med The Strokes?

Lindman. Oregistrerad 2003-11-07 08:59
 

jämförelserna med Paddy gör det omöjligt att inte kolla upp den här. Bra recension, Ola!

henko Oregistrerad 2003-11-07 08:59
 

vad fan. Nu verkar forumet vara fullt igen.

fileunderwater Oregistrerad 2003-11-07 08:59
 

Lindman: Vi har inte ratat The Strokes. Den kom väldigt sent från skivbolaget, men ligger nu hos en av oss. Säkerligen kommer vi också skriva om Ryan Adams, när och om den kommer från skivbolaget.

Fredrik Welander Oregistrerad 2003-11-07 09:15
 

Är forumet fullt? Igen?

Strange One Oregistrerad 2003-11-07 09:35
 

Forumet får ta en vit vecka nu. Det duger inte att vara full varje dag.

http://www.alkoholprofilen.se/

Frankie Lee Oregistrerad 2003-11-07 09:52
 

Är forumet fullt? Skärpning DSC! Fattar ni inte att ni tappar folk såhär? Väldigt oproffsigt!

Jag är ung och arg och slår åt alla håll Oregistrerad 2003-11-07 09:52
 

Förresten var recensionen omätbart pretentiös. Tokdiffus och abstrakt.

Jag är ung och arg och slår åt alla håll Oregistrerad 2003-11-07 09:54
 

Varför inte smälla upp ett ordentligt phpBB-forum?

Ed Oregistrerad 2003-11-07 09:55
 

Förresten var recensionen omätbart pretentiös. Tokdiffus och abstrakt. Bra jobbat! Verkligen!

Frankie Lee Oregistrerad 2003-11-07 09:55
 

Jag är ung och arg och slår åt alla håll:

Ingen beklagar mer än vi att forumet går ned sig ibland. Men med tanke på att du inte betalar en spänn för att använda oss och att annonsörerna knappt vill betala för sina annonser är det kanske inte så konstigt. Vi jobbar på med våra oerhört knappa resurser. Men, det kommer bli bättre. Vi lovar. På alla sätt.

Fredrik Welander Oregistrerad 2003-11-07 10:33
 

Books on Emerson, books on Thoreau, but all I read was maps of the road

Matt Freeman Oregistrerad 2003-11-07 12:19
 

hell yeah, freeman! punk av den kalibern är lätträknad!

för övrigt, uppfuckat är nog snart ett lika överanvänt ord i dagens sverige som trojka…

hmm Oregistrerad 2003-11-07 12:28
 

Gillar 11-spårsskivan bättre än svårlyssnade 45-minuters-eposet, men betyget är rättvist. Intervju med Herr Fläskman dyker upp i December-numret av Heartbeat. Se upp!

heythatsmybike Oregistrerad 2003-11-07 15:51
 

Härlig recension. Ifall detta är pretention, så är jag ett jävla pretto!

pelle Oregistrerad 2003-11-07 16:28
 

Den här recensionen ger mig rysningar. Av obehag.

Sebastian Oregistrerad 2003-11-07 16:39
 

jaha.. Neon Golden är ju fenomenal…. så varför inte..

TeenageCaveman Oregistrerad 2003-11-07 17:06
 

Jag vill se en recension av José Gonzales platta snaaaart….

Fredag Oregistrerad 2003-11-07 17:54
 

Fleischmann är en härlig gubbe och det är med vanilj i sinne jag ser Ola agera mångfaldsstålman och rikta strålkastaren mot sköna förbisedda äss.

Anders Dot Oregistrerad 2003-11-13 10:14
 

[...] Fleischmann The Market Det jag mest tänker på när jag hör Bernard Fleischmann är Welcome Tourist. Eller mer specifikt: 45 minuter långa, genomfantastiska ökenpolaroiden Take Your Time. The [...]

Fantastiska låtar 2009:100:3 | dagensskiva.com Oregistrerad 2010-11-08 00:47
 

[...] housestunder ut – i skarven mellan tech, deep och progressiv, med Deadmau5 som gränsvakt. Som om B. Fleischmanns Take Your Time försetts med en fyrfyra som sällskap i [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig