Recension
- Possessed 13 (CD) The Crown
- 2003
- Metal Blade/Border
Både nära och cigarr
Lyssna
Externa länkar
- The Crown
- Officiell sajt.
På sin fjärde platta, ”Deathrace King” (2000), uppnådde The Crown vad de alltid eftersträvat.
De skapade den ultimata knäkrossarskivan.
Ett monstrum stöpt ur den köttigare av deathrash-formerna, uppbyggd av lika delar apokalypsdån, malande köttkvarnsbas och en speedad ”Exorcisten”-Linda Blair till Johan Lindstrand bakom micken.
Om du någon gång i ditt liv planerar skjuta upp ett halvkilo amfetamin i halspulsådern och köra en Cadillac Eldorado genom helvetet så är det ”Deathrace King” – och i synnerhet ”Devil Gate Ride” – du ska ha på stereon.
Och så är det med det.
Efter det mästerverket hoppade Johan Lindstrand i livbåten och eftersom Tompa Lindberg måste ha sina fingrar i så många taggtrådspajer han kommer åt, så stod han helt plötsligt framför en The Crown-backdrop. Och körde de bästa Mille Petrozza-imitationer han gjort sedan han skövlade trumhinnor på vittomtalade ”Slaughter of the Soul” med sitt nu legendariska, ”GO!!!”
”Crowned in Terror”, hette den skivan. Den var, givetvis, infernaliskt bra.
Men den var ju inte ”Deathrace King”.
Så när jag hörde att Johan Lindstrand var tillbaka i The Crown satte jag njurarna i halsen. Förväntningarna sköt genom taket och stannade någonstans en halvmeter till vänster om Alpha Centauri-formationen.
Och så var det med det.
Att den kackiga B-skräckisestetiken sedan känns ungefär lika oväntad som överdimensionerade demonpenisar i japansk anime är väl sådant man får räkna med. I fallet ”Possessed 13″ stannar det lyckligtvis vid konvolutet och ett Hammer Films-piano i inledande ”No Tomorrow”.
För exempel där det hela tillåts gå över gränsen till masturbatoriskt, se: Necrophagia.
Se: Wurdulak.
Se: allt som Killjoy någonsin varit inblandad i.
Till skivan.
”Morningstar Rising” växlar skönt mellan nedstämda, lugna partier och Kalasjnikov-blastbeats, medan ”The Endless Gate” och ”Dream Bloody Hell” utgör instrumentala – nej, jag vägrar använda ordet ”atmosfäriska” – andningspauser mellan de eldstormar som är ”Face of Destruction (Deep Hit of Death)”, ”Are You Morbid?” (hej, Celtic Frost!) och ”Natashead Overdrive”.
I ”Deliverance” förvandlas Lindstrand till en Eazy-E med VIP-kort hos Church of Satan, eller vad sägs om textrader som: ”Down on your knees/You have some bullets to please/The clips are full/And there's a trigger to pull”.
Nästan den ondskefullaste dödsmetall-gangsta-låten sedan Chris Barnes gruffade sig genom ”One Bullet Left”.
Men där ”Deathrace King” var charmigt
sluggeraktig och inte tvekade att dela ut ett par högerkrokar mot skrevet så är ”Possessed 13″ mer rakt igenom pardonlöst gitarrmangel i King/Hanneman-anda. Vilket, givetvis, är infernaliskt bra.
Men det är ju inte ”South of Heaven”. Bara ”God Hates us All”.
Och det gör ju ingen ”Deathrace King”.
Publicerad: 2003-10-30 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-12 11:08
23 kommentarer
Wiiiee
#
Hade dock hoppats på strokes. vad är detta?
#
”horror” på omslaget? det finns för fan inget omslag!
#
Mitt namedroppingbingo gick precis ut.
#
Bra recension. Men jag gillar inte hårdrock.
#
Ring upp close up redaktionen!någon har rymt!
#
Döds metall!!!!!!
#
Jag håller med om precis hela rescensionen. The Crown kommer aldrig vara bättre än på ”Deathrace king” även om ”P13″ är starkare än ”Crowned in terror” (som var lite för onyanserad, inte nog mkt sväng). Total Satan! Perkele!
#
Killjoy måste vara den mest överskattade artisten i metal. Fattar inte vad Phil ser i honom.
#
är alpha centauri en formation? är inte det en enskild stjärna?
#
Tramsig recension.
#
Strokes?!
#
versta tönthen ey
#
STROKES!?!!?
#
Jag älskar kristofers språk.
Sen att bara en bråkdel av all animé innehåller överdimensionerade monsterkkar är en sak.
#
>>astro nom: För att reda ut hela cirkusen kring Alpha Centauris existens har jag tagit hjälp av dagensskiva.com:s egen Hubble, Kal Ström. Han skriver så här i sitt brev:
Han/hon [avser sign. astro nom, Kristofers anm.] har både rätt och fel.
Alpha Centauri är en stjärna. Men egentligen heter den Alpha Centauri A, den har också grannarna Alpha Centauri B och Proxima Centauri (eller Alpha Centauri C).
Se länken nedan:
http://www.solstation.com/stars/alp-cent3.htm
Vi tackar Kal för svaret och hoppas att vi därmed rett ut alla eventuella frågetecken: vi har båda rätt såväl som fel [avser Kristofer samt sign. astro nom].
MVH
Kristofer Ahlström
hobby-astronom
#
Men kan nån recenser Lisa Miskovskys nya? Den är grym…
#
Lisa Miskovsky!!! Recensera nu då!!
#
Jag älskar också Kristofers språk, men här kändes det som om han tog i mesta laget.
#
Snyggt försök Marre eller ska jag kalla dig Karin Axelsson!?
#
kul med lite rymdvetenskap på dagens skiva… appropå ingenting så har det nu splittrade bandet at the drive-in två låttitlar döpta efter nyss nämnda stjärnor; alpha och proxima centauri…
#
daddy fat sax bröt just mot PUL.
#
Vilken usel recencsion, jag har en känsla av att den här killen tycker att han är ”grymt asfet”. I själva verket borde han banta ner sig och recentionen till det relevanta.
#
Kommentera eller pinga (trackback).