dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Give Up The Ghost: We're Down Till We're Underground
We're Down Till We're Underground (cd) Give Up The Ghost
2003
Burning Heart
7/10

Trust a hippie

Lyssna

Sök efter skivan

Egentligen var det väl ”Never trust a hippie” som Johnny Rotten, eller vem det nu var, sa. Vad han egentligen menade vet jag inte, men vad han anser Give Up The Ghost vara skulle vara intressant att höra.

Mitt första möte med Give Up The Ghost inträffade någon gång förra året, då de fortfarande hette American Nightmare. Låten som vår gitarrist tog med till replokalen var ”AM/PM” och han tyckte det kunde vara en kul låt att köra som uppvärmare och när vi kört fast för att ta en paus. Jag vill minnas att låten handlade om kärlek. Namnet American Nightmare var hur som helst upptaget redan och grabbarna spenderade ett bra tag namnlösa innan de fastnade för just Give Up The Ghost. ”AM/PM” är numera även ett passerat stadium för oss.

”We're Down Till We're Underground” är egentligen inte så speciell rent musikaliskt. Välspelad och dynamisk hardcore som blandar lika delar old school New York som hardcore av den meckigare sorten som växte fram under 1990-talet och den nyare, mer emotionella sorten med band som Poison The Well. En brygga mellan då och nu.

Men där Give Up The Ghost förvånar mig, på ett bra sätt ska tilläggas, är textmässigt. En hardcoreplatta på temat kärlek. ”Never trust a hippie”, eller hur var det?

Temat illustreras med ett stort hjärta på framsidan och redan vid första anblicken lyfter jag på ögonbrynen. Temat fortsätter sedan de 13 låtarna igenom och det är relationer som gäller. Texterna ger inte direkt några ljusa bilder, ofta är det brustna relationer och brustna hjärtan det handlar om. ”The future could be ours or it could be yours/ we could just be walking closer to closed doors” är ganska representativa textrader. Funderingar kring relationer och kärlek, som talar till mig på ett igenkännande sätt. För vem har inte gått igenom funderingar kring sådant? Kärleken är universiell och tillför även punken något.

Bäst på skivan är ”Bluem”, som med sina lite drömska gitarrer och lite mer varierade tempo också sticker ut mest på skivan. Även uppföljande ”A.E.I.O.U” sätter sig med sina hypnotiska trummor i inledningen och sing-a-longvänliga refräng.

Annars är det just refränger jag saknar på skivan, eller i alla fall tydligare sådana. Även Wes Eisolds gälla, spruckna och hesa röst kan bli lite enformig i längden. Men det känns som petitesser.

Även längdmässigt tilltalar de mig, då de på trettioen och en halv minut klarar av elva låtar och även instrumentala intron och outron på över fem minuter sammanlagt.

Koncist och kärnfullt, som punk ska vara.

Tomas Lundström

Publicerad: 2003-10-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-11 14:57

Kategori: Recension | Recension: #2259

4 kommentarer

”background music” är ju en omöjlig skiva att följa upp, egentligen. men jag tycker gutg lyckas, ”we're down til we're underground” är en riktigt bra skiva. ”crush of the year” och ”love american” är bäst.

elias. Oregistrerad 2003-10-18 22:20
 

ÄNTLIGEN en recension av BRABRABRA musik. De här skivan kickar allt. Älskar låten ”since always” .. visst är Background Music ett mästerverk men jag tycker denna håller samma klas. 9/10 kan vi säga. Missa dom itne i LINKÖPING den 5:e december. TOKRÖJ!!!

ÄNTLIGEN Oregistrerad 2003-10-19 19:46
 

… i sthlm 4e.

eller... Oregistrerad 2003-10-23 21:16
 

Denna ser jag fram emot. Year one som jag har sedan tidigare är en riktig höjdare! Men det jag hört från denna låter lite annorlunda, lite längre bort från det jag vill ha.

Hugo Oregistrerad 2003-10-26 21:26
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig