När jag lyssnade av senaste Sonic-cd:n var det en låt som ställde sig längst fram och sparkade mig på smalbenen. En kort effektiv postpunkstänkare (jo jag vet snart måste någon förbjuda det där ordet postpunk, innan det blir ett skällsord och rött skynke). Trots ett rekordtrist ljud på kompgitarren var det ”Moving” jag gick loss på. Knappt två minuter opolerad rock. Topp!

Så jag mejlade Johan Jacobsson för att få reda på hur man kunde få tag i bandet. Någon mejlväxling senare var kontakt etablerad och någon dag efter det damp den nya demon ner i postboxen.

Själva beskriver bandet sin musik som ”garagepunk/punk, punkrock/pop” och det ringar väl in det hela ganska bra. De listar japansk punk, robotar, Yeah Yeah Yeahs och New York Dolls bland influenserna och det är inte heller svårt att höra. Även om jag ibland tänker på helt andra saker.

Fyra låtar får vi den här gången. Två snabba, två långsamma. Snäppet bättre producerat än sist, men fortfarande med det där ljudet på kompgitarren som jag inte riktigt är kompis med.

Inledande ”Bullshit Radio” är en monsterhit. Milène Larssons röst i falsett som spricker upp i ett punkyl när hon går upp är perfekt. Anna Arvidsson sprider glädje med lyckliga synthslingor. Och jag kan höra ett handklapp trots att det inte finns där (eller så är det så att det är jag som sitter och klappar i händerna för mig själv).

Riffet i det andra snabba bidraget, ”W.H.A.T.” får mig att tänka på Lush och deras ”Single Girl”. Här bjuder Milène på både kaxig pratsång och sina typiska ylanden. Nästan lika bra som inledningsspåret.

Sen sänks hastigheten något och det blir lite mer lidande och klagande. Sången i de här spåren”5:AM Savior” får mig att tänka på Gwen Stefani när hon sjunger dystert mellantempo. ”Not Now” är den låt som lider mest av risigt gitarrljud och dras också med någon sorts buffliga hårdrockstrummor som känns lite tveksamma i sammanhanget. Demons tråkigaste låt.

Sammantaget är det här riktigt lovande och jag skulle gärna köpa låtarna på en blänkande rosa vinyl om jag fick chansen. Det skulle också vara intressant att höra vad en Pelle Gunnerfeldt eller Johan Gustavsson skulle kunna åstadkomma tillsammans med det här bandet och deras material.

Framför allt skulle jag vilja se Chick Habit på scenen.

Så om någon av poporockklubbarna i Örebro söker ett band till någon kväll kan jag förmedla telefonnummer eller e-postadress. Jag kan till och med erbjuda mig att stå i DJ-båset samma kväll. Ni får mig på köpet.

Eller så får jag väl hoppas att Rookie plockar upp dem och att jag lyckas ta mig dit.