Regnet smattrar mot vindrutan, träden är klädd i höstens alla färger och i minibussen sitter sex förväntansfulla människor. Målet med resan är Stockhoms Kafé 44 och kvällens spelning med Ambulance, Meanwhile och framför allt Tragedy.

Kafé 44 är litet, trångt och fylls snabbt på med folk. Att stället blir fullt en kväll som denna är ingen tvekan. Ambulance från Umeå öppnar kvällen. Hardcore i samma skola som His Hero Is Gone, fast med en tjej på sång, som skriker med den äran måste jag säga. Ett klart intressant band att kolla upp, vilket resulterade i ett inköp av en sjutummare efter spelningen.

Redan vid det här laget inser vi att stället kommer att bli varmt som en bastu. Trots att det inte är fullt i lokalen är det riktigt varmt redan och folk svettas. Nästa band på dagordningen är Meanwhile, veteraner inom svensk käng och innehållande Jallo Lehto, som i alla fall jag känner igen från bandet Krigshot. Klassisk kängpunk som skulle behöva lite mer variation. Jag lämnar lokalen efter halva konserten för att få lite luft inför kvällens absoluta höjdpunkt Tragedy.

Väl tillbaka står bandet på scen och fixar i ordning. Allt mer folk fyller på och arrangören kommer in två gånger och manar på alla att komma närmare scenen så att alla ska få plats i rummet. Packade som sillar står vi så där när Tragedy sparkar igång med en av världens bästa låtar, ”The Ending Fight”. Lyckan är gjord, de två och en halv timmarna i bilen dit (och hem) och de pengar man spenderat på diverse omständigheter förvandlas till en social och kulturell investering som ger mycket bra avkastning, för att prata den nya ekonomins språk. Stället blir snabbt hur varmt som helst, det faktum att inga vakter finns gör att det stagedivas friskt och folk dyker upp på scenen titt som tätt och dyker ner i havet, dansar pogo eller sjunger en textrad här eller där i micken. Inget som nämnvärt verkar påverka bandet, så när som på basisten Billy Davis vrider sitt mixställ mer eller mindre ofrivilligt längre och längre mot trummisen Paul Burdette.

Femtio minuter bjuder de oss på denna kväll och det är femtio intensiva minuter som avnjuts, klockrena låtar spelas på löpande band, svetten rinner och Tragedy visar verkligen att det inte är en slump att så många kommit dit idag. En helt fantastisk spelning och det är uppspelta, men trötta killar som sätter sig i minibussen för att påbörja resan hem mot Örebro. Minnena sitter där de ska och det är med ett leende jag ser tillbaka på konserten och så smått börjar jag fundera i termer av att besöka Uppsala nästa måndag för att beskåda Tragedy igen, denna gång tillsammans med Nasum…