Vi i Fireside har alltid haft helt olika individuella intentioner med vårt band. Hur det ska låta och så vidare. När vi 1995 spelade in vår andra skiva ”Do not tailgate”, ville Pelle att vi skulle låta som Superchunk och jag gjorde allt som stod i min makt för att få fram något som lät som Seam. Huruvida vi lyckades eller inte tvistar de lärde om, men det enda folk tänkte på när dom hörde skivan var Quicksand.

Seam kom från Chicago och var framförallt Sooyoung Park med förflutet i noiserockbandet Bitchmagnet som släppte några lysande skivor i slutet av 80-talet, för att sedan läggas ner. Seam somnade in i slutet av 90-talet efter fyra skivor.

Bandets andra skiva ”The problem with me” var ett tag det enda jag lyssnade på och det gick inte en natt utan att jag somnade till den. Eller rättare sagt efter den, eftersom jag var tvungen att lyssna igenom den till slutet varje gång.

”Are you driving me crazy?” kom 1995 och är gruppens tredje och mest varierade alster. Som ett lugnare och långsammare Superchunk. Jag har alltid sett de båda banden som syskongrupper. Inte så konstigt kanske, eftersom Mac McCaughan i Superchunk spelade trummor på Seams första album ”Headsparks” och när jag i mitten av 90-talet äntligen fick se dem live var det som förband till just nämnda grupp.

”Are you driving me crazy?” är en skiva som har allt jag önskar mig i musik. Lugn som den sävligaste Codeine-lunk, rock i Superchunk-klass, fantastiska gitarrslingor, snygga basgångar, oslagbart stilfulla trumkomp och framför allt, texter och sång i en klass för sig.

Sooyoung Parks viskande sång är nog bland det coolaste som finns inspelat. Även lite rockigare låtar som ”Hey Latasha” väser han sig igenom så punkigt att man får gåshud.

En av de vackraste stunderna på skivan är den sex minuter långa ”Sometimes I forget”. En låt som får självaste Mark Kozelek att likna en muntergök.
Nu är inte det här någon deppig singer/songwriter-tjosan. Här finns inte en akustisk gitarr så långt örat hör. Det här är en pop/rock-skiva som fungerar lika bra på förfesten som efterfesten. Det är skivan som jag skulle ta med mig till en öde ö. Skivan som fungerar i alla lägen.

Sooyoung Park är ett bortglömt geni som förtjänar upprättelse. Vad jag vet så spelar han numera grym gitarr i bandet Ee och har också gjort musik till ett par filmer. Jag hoppas få höra mer av hans sång i framtiden. Om inte med Seam så med något annat.

Sooyoung Park for Ers majestät Konungen!