Inspirerad av John Books krönikor om rotande i skivbackar på Frälsningsarmén och andra mindre typiska platser för skivjakt begav jag mig till Myrorna i Örebro. Kanske kanske kunde jag göra några fynd. Utan inkomst i två månader är det svårt att ta sig råd att köpa nytt. Utan bredband är nedladdning inget alternativ. Gammal billig vinyl är bästa hoppet för den som vill utöka sitt musikbibliotek.

Femtio kronor hade jag med mig. Jag ska villigt erkänna att modet sjönk i takt med att jag bläddrade genom högar med gammal svensk dansbandmusik och James Last-skivor (hur många skivor har den mannen släppt egentligen?).

Jag var nära att ge upp när jag plockade upp en skiva med för mig okände Ronald Shannon Jackson. Vände den och läste listan över inblandade. Hittade både Bill Laswell och Vernon Reid. Såg att det fanns en version av Dizzy Gillespies ”Bebop”. Det fick räcka för att motivera ett köp för tolv kronor.

Några hundra tolvtumsvinyler senare kom det första verkliga fyndet. Ett nästan orört exemplar av A Tribe Called Quests ”Pepople's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm”. Märkligt nog finns den inte i min samling sen tidigare (jag vet jag borde skämmes, tamefaen). Tolv spänn. Tack för det.

Ytterligare några meters bläddrande senare ser jag en lycklig Barry White med blänkande dirigentpinne i högsta hugg på omslaget till Love Unlimited Orchestras ”Music Maestro Please”. Visst hörnen på omslaget hade vittrat sönder i nedre hörnen, men vinylen var i gott skick. Tredje skivan av fyra under armen.

Efter ännu en djup samling Vikingarna, Mats Rådberg & Rankarna och ”Svensktoppsfavoriter” närmade jag mig botten av backarna. Men rota alltid till slutet. Längst ner finns det alltid bra grejer. Mitt sista val blev Mahalia Jackson ”Greatest Hits”. En skiva jag hållt i min hand flera gånger utan att få med den hem. Det var liksom dags nu.

Med två kronor kvar av budgeten snappade jag upp ett snyggt fodral till någon tidig utgåva av musiken från ”Sound of Music” (själva skivan gick inte att hitta, men det kan ärligt talat kvitta) och gick till kassan. Tre spänn ville kassörskan ha för det skivlösa fodralet. En krona över budget kändes acceptabelt och jag gick nöjd mot bussen.

Om två veckor är det skivmässa här i Örebro. Jag tvivlar på att jag gör lika vassa fynd då. Men förhoppningsvis har jag lyckats landa lite pngar tills dess så att budgeten kan vara generösare.