dagensskiva.com

48 timmar

Recension

En snubbe som heter Bengt: I sista sekunden
I sista sekunden (CD) En snubbe som heter Bengt
2003
Ssschuitt/Border
6/10

Samplar på svenska

Lyssna

Sök efter skivan

Musik handlar i stor utsträckning om dynamik. Jag vågar till och med påstå att det gäller hiphop i synnerhet (även om skäggrocksfantasterna kanske inte håller med).

Duon En snubbe som heter Bengt bjuder på en för genren oväntad dynamik. Tevski och Beki växelrappar i så gott som alla låtar (Tevskis gamle sparringpartner Fredda Fredd har lagt av). Revolutionen i det lilla är med andra ord att mikrofonen sköts av en kille och en tjej. Det borde vara en obetydlig grej, men det slår undan benen på mej.

Det funkar så bra.

Texterna är befriande opretentiösa. Det handlar om små vardagliga upplevelser och funderingar. Förälskelse och fest, hångel och kel, fummel och trubbel. Tevksi rappar ett par klasser bättre och smartare här än på solosläppet ”Abdikera”. Beki ligger fortfarande steget före och placerar sig högt på listan över bästa svenska kvinnliga rappare. Hon har en mjuk, nästan loj, röst som avväpnar och gör mig på glatt humör.

Det är svårt att skriva om Tevskis produktioner utan att nämna Just D. Precis som dem samplar han bara svenskt. Precis som dem lutar han sig framför allt mot arvet från skolan vi kallar native tongues (De La Soul, A Tribe Called Quest, Jungle Brothers, Queen Latifah, Monie Love et al). Det är glatt svängigt och skönt avslappnat.

Men det här gruppnamnet alltså. En snubbe som heter Bengt. Det är faktiskt helt bedrövligt dåligt. Det är hög träskpunkvarning på det. Och det var väl inte så hiphopen skulle vara den nya punken?

Att det råder något av en old school-trend inom hiphopen kan vara duons smala lycka. För bara ett år sedan hade nog de flesta rynkat på näsan och avfärdat det här som ålderstiget. Nu tror och hoppas jag att de faktiskt kan hitta fram till fler än de närmast sörjande. I kommande singelsläppet ”Jennifer” (som utan att vara en cover får mig att tänka på De La Souls ”Jennifa Taught Me”) har de en potentiell radiohit. Bara att hoppas att P3 hittar den.

Kort sagt en skön skiva som placerar sig någonstans strax efter ”3 Feet High & Rising” och ”1 steg bak å 2 steg fram”. Inte lika bra som de båda, men bättre än många av de som kom i deras direkta kölvatten.

Glöm nu inte att skicka skivan till Rookie så ses vi där. Ok?

Patrik Hamberg

Publicerad: 2003-08-28 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 14:03

Kategori: Recension | Recension: #2162

2 kommentarer

..jag funderar just på kopplingen mellan namnen ”a tribe called quest” och ”en snubbe som heter bengt”.

yrsel efter en centimeter (nils) Oregistrerad 2003-08-29 22:29
 

”skäggrock” hahahaha, den skall jag lägga på minnet.

watcher of the skies (skäggrockare) Oregistrerad 2003-08-30 19:31
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig