B.R.M.C. kunde aldrig fått en större otjänst än att bli så hyllade som de blev, redan efter sin första singel. För vad gör rebellen när rebellen bara accepteras? Det finns en stor risk att bara bli ett truligt barn som ingen lyssnar på, men som envist ligger och sparkar i marken ändå. Utan alla förväntningar kunde de bara varit det där rockbandet på väg mot någonting. Nu hamnade de i en mättnadssituation redan när ”Salvation” tonat ut för första gången på debutskivan. Mättnad där hungern, glöden, jävlar anammat och fingret i luften skulle vara.

Men de lyckas faktiskt ganska bra med att skita i allt det där nu när de ska följa upp. De står rakryggade, lätt bortvända, med mörk uppsyn och känslan i kroppen av att vara de enda som egentligen förstår. B.R.M.C. känns som ett amerikanskt Franke, men med ”Bröderna Reid” tatuerat runt naveln istället för Morrissey.

De låter mörk, traditionell rockmusik. Lite som Oasis när de var som bäst, men tyngre. En stor dos The Jesus & Mary Chain, men med mindre experimentlusta. De behöver inte experimentera. B.R.M.C. låter som de är vad de vill vara: Säkra på sig själva och på hur de vill uppfattas. En hård yttre form du känner igen väl. Sådär så att du bara behöver se ett hörn av ljudbygget och du vet hur hela figuren ser ut.

Låtmaterialet är inte snytingar på näsan och oväntade sparkar på smalbenet. Det är malande och tryckande. Inga blåmärken, men viss ömhet över hela kroppen.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker det är lite tråkigt att ”U.S. Government” fick komma med här. Det är bra eftersom låten kommer ut till dem som inte fick tag i den när den stoppades i samband med 11/9. Men för alla oss som fick tag i ”Whatever Happened To My Rock N Roll (Punk Song)”-singeln med ”U.S. Government” som b-spår eller laddade ner den när den var ny känns det ganska trist med en gammal låt mitt i alltihop. Det är en av deras bästa låtar, men den är från förra skivan. Att lägga med den nu känns lika fräscht som när hitlisteartister slänger med förra skivans hitsingel på uppföljarskivan och kallar det bonusmaterial.

Men om man bortser från det är skivan överlag starkare än debuten. Det är inte särskilt många låtar från ”B.R.M.C.” jag fortsatte spela efter de första veckornas genomlyssningar. Kanske var de absoluta topparna högre då (förutom ”Generation”), men på den nya skivan är istället lägstanivån flera snäpp högre än det var då.