dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Coral: Magic and Medicine
Magic and Medicine (CD) The Coral
2003
Columbia/Sony
9/10

Framåt. Uppåt.

Lyssna

Sök efter skivan

Det har ännu inte gått ett år sedan The Coral släppte sin fantastiska debutskiva. Men redan nu är det dags för uppföljaren – som är lika spännande.

”Magic and Medicine” sjuder av liv. Som ett barn som precis lär sig gå. Det hörs att de här låtarna vill mer. Att de som spelar är på väg framåt. Uppåt.

James Skellys starka röst ligger längst fram i ljudbilden. De karaktäristiska gitarrerna, det jazzigt lekfulla kompet och stämningsfulla detaljer på orgel, munspel och blås rör det sig hela tiden i samma positiva riktning. Framåt. Uppåt.

Ni som av principskäl bestämt er för att ogilla The Coral lär fortsätta göra det. Trots att ”Confessions of A.D.D.D” svänger mer än en gisten helveteskarusell på ett kringresande tivoli. Trots att ”Bill McCai” är resultatet av en välsignad förening mellan country, klassisk rock och brittisk pop. Trots att ”In the forest”, ”Secret kiss”, ”Milkwood blues” och ”Talkin' gypsy market blues” kan ha några av de snyggaste psyktonerna sedan The Doors hade sina glansdagar.

Trots att ”All of our love”, låter som en sammanfattning av flera av sextio- och sjuttiotalens allra bästa låtar och största sångare.

Det går inte att placera The Coral i ett fack. De bjuder på tvära kast och stora skillnader. Influenser från höger och vänster. Det kan bli jobbigt och får dig kanske att rygga tillbaka från dem. Men, jag älskar det. Nyanserna och olikheterna är det som får mig att uppskatta det här bandet högt.

Lyssna på det återhållsamma flummet i ”All of our love” och ”Secret kiss”. Det sanslösa svänget i ”Bill McCai” och ”Confessions of A.D.D.D”. Det tillbakalutade gunget i ”Pass it on” och ”Liezah”. De mjuka tonerna i ”Careless hands”. Orgeln i ”In the forest”. Attacken i ”Talkin’ gypsy market blues”. Mörkret i ”Milkwood blues”. Den omedelbara melodin i ”Don't think you're the first”. Det vackra svänget av tradjazz och slaviska begravningsmarscher i ”Eskimo lament”.

Avfärda sen The Coral om du vill.

För mig blir det allt klarare. The Coral är ett unikt band. Kanske det mest spännande vi har i vår lilla del av världen just nu. Inte sedan sextiotalet har en brittisk poporkester varit kreativ på det här sättet.

Kanske är det lite trist att ”Magic and Medicine” påminner så väldigt mycket om hur The Coral lät på debuten. De är inte riktigt lika knäckande den här gången.

Men, den här skivan är förbaskat bra, och The Coral är en fantastisk poporkester. De svänger som ett mariachi-band. Ett välklätt brittiskt popband. En cajun-kvartett. Ett sorgesamt, men toksvängigt klezmersällskap. De låter som känslan du har i magen när du är förälskad. Eller som glädjen du känner när livet leker. De är ett av få popband som faktiskt lyckats låta som själva livet. Eller i alla fall livets ljusa sidor.

Den här skivan kommer jag spela ofta och gärna. Precis som jag gjort – och fortfarande gör – med debuten. Låtarna avslöjar nya detaljer varje gång jag hör dem och tillsammans med låtarna från förra höstens skiva är de ett fint dokument som vittnar om att det – trots skivbolagens och de storskaliga filbytarnas gemensamma ansträngningar att döda musikbranschen – finns hopp om en ljusare framtid.

De finns fortfarande band som sticker ut. Låtskrivare som utvecklar. Ett band som förmedlar oerhört många känslor.

På väg framåt. Uppåt.

Fredrik Welander

Publicerad: 2003-08-06 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-13 14:16

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2123

24 kommentarer

Yee haa!

Sist! Hoppas jag.. Coral. Sug sug.

Robert Oregistrerad 2003-08-06 00:01
 

Fan , va bra den här skivan här!

arg skåning Oregistrerad 2003-08-06 00:01
 

dom borde utveckla sitt sound lite mer tkr jag..

känns som debuten och magic and medicine är en och samma skiva uppdelad i två delar.

m.

gusc Oregistrerad 2003-08-06 00:04
 

New Kids on the Block då?!

melankoli_ Oregistrerad 2003-08-06 00:30
 

varför är inte 'all of our love' med på låtlistan?

kafelnikov Oregistrerad 2003-08-06 01:19
 

inte för att låta helt snobbig. men varför är det så att dagensskiva alltid ger 2-3 pinnar för mycket? då menar jag skivor i klass som perishers. det är ju knappast några hata/älska-band som exempelvis kent eller the strokes, utan band som helt enkelt är bra men inte mer. det är skrämmande.

Marky Mark Oregistrerad 2003-08-06 01:27
 

ordet gisten är ett bra ord och även om jag inte tyade läsa recensionen så är jag övertygad om att den var bra. jag har inte hört bandet och hyser ingen större lust att göra det dock, jag nöjer mig med hi-nrg.

ola Oregistrerad 2003-08-06 02:08
 

The Coral suger Get!!! Fyfan…Finns inte ord…

Geten Oregistrerad 2003-08-06 02:33
 

arg skåning: mår du inte bra idag? första gången jag sett dig uttala dig positivt om något…

dimanche russ Oregistrerad 2003-08-06 08:44
 

Eskomo Lament och Pass It On är fin-fina!

SMÅLAND Oregistrerad 2003-08-06 08:57
 

Marky Mark: Det känns mer skrämmande att du tror att hela världen ska leva efter din smak, än att jag ger höga betyg till de skivor jag verkligen gillar.

Fredrik Welander Oregistrerad 2003-08-06 09:13
 

Måste alla recensioner vara så långa och så pretto?

axelaxe Oregistrerad 2003-08-06 10:05
 

dimanche russ: Hehe, det kan bero på att det inte var jag som skrev inlägget. Men jag bjuder på det,fram för fler nickstölder!

arg skåning Oregistrerad 2003-08-06 10:31
 

Va mycket fientlighet det är på dsc nuförtiden. Cant we all just get along?

Winston Smith Oregistrerad 2003-08-06 10:36
 

Fredrik W: Som du själv skriver så ligger ju trots allt nästan alla the Corals influenser före 80-talet. Därmed känns dom inte som ”det mest spännande vi har i vår lilla del av världen just nu.” Även om The Coral är ganska bra, ett kul band svåra att avfärda. Men band som Sigur Rós och Mogwai känns både nyare och bättre.

Mikael L Oregistrerad 2003-08-06 12:20
 

håller med fredrik helt och hållet

pelle Oregistrerad 2003-08-06 13:08
 

Kalasrecension, fredrik!

Blir riktigt pepp och har redan beställt skivan. Jävligt fräcka associationer!

ASPLUND Oregistrerad 2003-08-06 14:38
 

Tror ni att man kan få in en hel pizza i munnen om man får trycka o pressa pizzan till en liten boll först? Kan man göra den så liten att man får plats med den i munnen… o hur många kan man isåfall trycka i sig innan man blir mätt?

Phille påstår att detta är möjligt… är skeptisk själv.

Korvgubben Oregistrerad 2003-08-06 15:07
 

It's possible I tell you!

Phille Oregistrerad 2003-08-06 15:10
 

'All of our love' är väl inte med på skivan?

Pontus Oregistrerad 2003-08-07 08:33
 

Nej, på min skiva är ”All of our love” i alla fall inte med.

Karin Oregistrerad 2003-08-11 21:54
 

Offantligt bra skiva! Enligt mig är den nästan bättre än deras första. Skivan växer för varje gång man lyssnar på den, och man hittar ständigt nya låtar att älska!

Tack Coral! :D

Silver Oregistrerad 2003-08-21 15:59
 

En underbar recension av en rå skiva som spelas sönder i min skivspelare!

Isobel Oregistrerad 2003-09-09 22:17
 

Den svåra andraskivan, det andra mästerverket.

Jag håller inte med om att den här och första skivan låter likadant. Här är det mycket mer country och jazz, mindre reagge.

Men nu får du allt ta och förklara det här med all of our love? Är det så att den finns med på den engelska versionen eller hur funkar det? ingen annan verkar ha sett röken av den låten.

Väntar och hoppas på en recension av corals fantastiska tredje skiva Nightfreak and the sons of Becker, mer psych och lite hårdare på sina ställen.

Medlem 2005-07-04 00:26
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig