Gästrecension
- Neon Golden (CD) The Notwist
- 2002
- City Slang/Virgin
Ett varmt torp med ett elektroniskt gökur
Lyssna
Externa länkar
- notwist.com
- Gruppens officiella sajt.
Djupt in i en skog bor tyska The Notwist. Ovanför dörren blinkar en ljusskylt med texten: ”one step inside doesn't mean you understand”. Utan att knacka går jag in och ser en massa instrument bl.a. en cello, en saxofon, en orgel, gitarrer och en dator. Lukten av kamomillate gör mig lugn. Här vill jag stanna.
Jag brukar ofta räkna mina käraste skivor som souvenirer för spirituella resor, minnen över känslor jag har fått när jag första gången lyssnade på skivan och minnen av tankar som har väckts efter att ha lyssnat in mig i musiken. ”Neon Golden” är en skiva som jag tar fram när jag vill njuta av att det är regnigt och kallt ute, för den här plattan är så uppriktig och ärligt sympatisk att vemod blir en behaglig och eftersträvsam känsla.
Vokalisten Markus Achers lite flegmatiska och anspråkslösa sångsätt känns så rätt och övertygande. Det är det lilla som är betydelsefullt på den här skivan. De varma akustiska instrumenten smaksätts och stöttas upp med elektroniska beats. Med en underbar intensitet sjunger Markus: ”Leave me paralyzed, love. Leave me hypnotized, love.” Utan att förstå att det är han som trollbinder.
I låten ”Pick up the Phone” finns textraden: ”you're in a room without a door” vilket får mig, som lider av obotlig klaustrofobi, att lugnt knäppa med fingrarna och förstå att utvägen finns inom mig själv. Alla låtar är skrivna av bandet förutom ”Solitaire”, som har element gjorda av filmkompositören Michael Nyman. I den låten frågar de dig om du någonsin har varit ärlig, ens då du har ensamheten som din enda vän. Mäktigt.
När det är gott så orkar man med mycket. Därför känns de 41 minuter som skivan räcker en aning kort, men kanske det också därför smakar så bra. Varenda låt är verkligen ett litet konstverk och betydelsefull för helheten.
Tillbaka till torpet. På väggarna ser jag små blyertsteckningar inramade i kromglänsande metallramar. Går man närmare ser man ett porträtt på Sympati. Bredvid hänger en annan, ett lite naivistiskt avbildat konstverk, gjord i samma teknik. Teckningen föreställer Tröst. Mattorna på golvet är en aning smutsiga men hemtrevliga. När jag ser ut genom fönstret ser jag Mark Linkous från Sparklehorse göra honnör och i det motsatta fönstret ser jag Björk plocka svamp.
Med så här fina grannar börjar jag verkligen trivas. På ett bord ligger ett vykort med en bild på flammande läppar. Det enda som känns malplacerat och främmande är det elektroniska gökuret, men rätt snabbt förstår jag att utan det skulle tiden stå stilla här och troligtvis skulle min vistelse i torpet bli betydligt kortare.
Jäklar vad jag trivs.
Publicerad: 2003-08-02 00:00 / Uppdaterad: 2003-08-02 00:00
31 kommentarer
schysst. låter inte så dumt.
#
Väntade på att ni skulle recensera The Notwist. 9/10 räknade jag med. Men bra jobbat.
#
det är verkligen en väldigt bra skiva.
#
Jävligt bra skiva. Såg dem i Roskilde förra året, tyvärr var de inte lika bra live.
#
den är fin
#
tomek = maxim????
#
Inte maxim.
Bra skiva.
#
Riktigt bra :-) lå¨ter spännande
#
ruskigt tråkig och pretantiös recention!!!
#
Måste hålla med Griff, tyvärr. Den här skivan förtjänar en bättre recension!
#
Recensionen är ju klockren. Skivan är också härlig :-D
#
fin recension av en bra skiva.
#
Kul med en annorlunda recension. Verkar spännande.
#
”Jag söker efter det udda och gillar oftast sådant som ingen bryr sig om.
Jag tror att det kan bli som en sjukdom vilken gör att man inte kan bedömma saker objektivt.
#
Ganska tråkig skiva. Jag skulle sätta 6/10. Köp Postal Service istället.
#
Ja, någon vidare recension var det inte. Försöket till lite finare språkbruk blir bara pretentiöst och förutsägbart. Hela recensionen är bara väldigt väldgigt klyshig.
#
NOFX!!?!?!?! NÅGON DÖÖÖÖÖR!
#
kan intre nån på den jävla redaktionen recensera den d'r satans NOFX skivan så vi får tyst på den helvetes idioten!!!!!!!!!
#
varför i hela fridens namn skulle jag vara tomek?
#
Helt sjukt bra skiva! Gillar man Postal Service älskar man detta.
#
kanske inte värd full pott, men den är grymt bra. fast postal service är ännu bättre
#
”Hej, jag är pretentiös.”
#
skivan är ju ute sen ÖVER ett år tillbaka….dagensskiva.com…visst.
#
Jo det står mycket riktigt intill omslaget att den kom ut 2002 men säg det gärna igen för guds skull.
#
är det stora engelska ordboken som skrivit recensionen?
#
Jag lånade skivan från biblioteket för att skaffa en uppfattning, men jag tyckte det hela kändes lite… hrm… krystat. Visst är elektroniska beatsen bra, men jag lyssnar då hellre på Aphex Twin. Visst är popmusik bra, men jag lyssnar då hellre på Wilco. The Notwist känns halvt framme på båda delarna, når inte riktigt fram. Lite för tunt. Lämnade tillbaka skivan till biblioteket och har glömt den sen dess, innan jag då läste denna recension.
#
bra skiva. men den får på nosen av två landsmän:
tarwaters elektroniska pop är mer spännande i mina öron…senaste skivan ”dwellers on threshold” är grym.
Och så schneider tm.s ”zoomer” som har både Låtarna och det allra bästa inom electronic/clicks ´n cuts…
#
Köpte den här skivan på chans i maj i en småstad i Quebéc. Var nöjd till en början men sen blev den bara ihålig. Några få toppar men mest väldigt trist…tyvärr.
#
helt underbar skiva.
#
Ja denna är ju en riktigt bra skiva. O ett riktigt bra liveband för dom som har chansen. För då blir det mangel-
#
jakobb: jag kanske är lite sen, men vart fick du det ifrån?
#
Kommentera eller pinga (trackback).