Att kalla en skiva för ”Elevator Music” är ganska kaxigt och tecken på ett synnerligen gott självförtroende. Att dessutom döpa sin debut till det är onekligen att sticka ut hakan och inbjuda till inte nödvändigtvis bara snälla kommentarer.

Men så är Trüby Trio inte i egentlig mening några purfärska debutanter. Det är bara det att det tagit en alldeles orimligt lång tid för den tyska trion att få ur sig sin första fullängdare. Mycket beroende på att de sedan de bildades 1997 haft fullt upp med att släppa mängder av egna 12″-singlar, sammanställa samlingar, bland annat en i den alldeles utmärkta ”DJ Kicks”-serien, och som flitigt anlitade remixare för artister som till exempel Bebel Gilberto och Frederic Galliano.

Fast trion hade inte behövt inte vara oroliga. Därtill är ”Elevator Music” alldeles för bra.

För om det som bjuds här är ”hissmusik” så är det en väldigt speciell hiss vi hamnat i. En hiss som bara går i en riktning. Ständigt uppåt mot allt högre höjder.

På vägen upp stannar den på varje våning och plockar upp en ny musikalisk passagerare. När hissen till slut stannar längst upp i det eleganta penthouset strömmar alla passagerarna ut och börjar mingla med varandra på partyt i den varma sommarnatten. Stämningen är på topp redan från början och innan någon hunnit märka det har partyt förvandlats till en lika mångskiftande som genomsvängig dansfest där alla gästerna bidrar med sin egen särart till festligheterna.

Under Rainer Trübys, Roland Appels och Christian Prommers varsamma överinseende suddas gränserna mellan influenser och genrer ut. Latinorytmer möter murriga djupa house-basgångar, skumpig afrofunk och soul går hand i hand, jazz och bossanova blandas med brutna beats. Influenser från alla möjliga genrer gärna av det svettigare och mer dansanta slaget blandas till en oemotståndlig cocktail som bara skriker efter påfyllning. Inte minst i det drum'n'bus-grooviga tokgunget i ”A Go-Go”.

Vokalisterna bidrar givetvis till blandningen. Wunmi finns med på två spår ”Runnin'” och ”Make a Move” och fyller dem med samma intensitet som hon gjorde för Masters At Work på deras ”MAW Expensive (A Tribute to Fela)”. Concha Buika och gitarristen Nacho Velasco drar in med en dos flamenco i ”Jaleo” och visar med smärtsam tydlighet upp den stora skillnaden mellan medryckande dansant latinohouse och sommartoppsanpassad Mendez-salsa.

Marcia Montez bjuder sedan på basilianska rytmer medan Joseph Malik och inte minst brittiska fyndet Marcus Begg softar ner begivenheterna med välpolerat souligt housesväng i ”Universal Love” och ”Love Uncovered”.

Trüby Trio bjuder på ”Elevator Music” in alla att ta hissen till ett party där allt, med deras egna ord, handlar om: ”The feeling, the rythm and the swinging feel.”

Det är bara att stiga ombord och följa med upp.