Recension
- Strays (CD) Jane's Addiciton
- 2003
- Capitol
Nej, men ärligt alltså
Ärligt talat. Hur länge sedan är det Bob Ezrin producerade något av värde?
Hans karriär innehåller landmärken som Alice Cooper ”Billion Dollar Babies” (1973), Lou Reed ”Berlin” (1973), Kiss ”Destroyer” (1976), Pink Floyd ”The Wall” (1979) och i ärlighetens namn var det väl där någonstans hans karriär föll ihop och tog slut i samma andetag.
Kungen av pomp gjorde sen någon sorts halvlyckat försök till comeback och hårdgrunge med Kiss ”Revenge” (1992) och muskelökenrock med Monster Magnet ”God Says No” (2001). Men inte har mästerverken duggat tätt de senaste 25 åren.
Jag frågar mig stilla vem som tyckte att det var en god idé att tussa ihop honom med Jane's Addiciton.
90-talets kungar av riffig amerikansk alternativrock.
Vars styrka egentligen var det bräckliga.
Känslan av att allt skulle kunna brista när som helst.
Ångesten.
Ärligt talat. Hur kul har Perry Farrell varit sedan Jane's Addiction slutligen krackelerade. När Lollapalooza sugit musten ur hans tunna kropp. Jag vill helst inte tänka på Porno for Pyros. Eller det där försöket till solosläpp som väl bara blev några spår på samlingar?
Och Dave Navarro. Tja, jag gillade väl kanske hans inhopp i Red Hot Chili Peppers då. Men hur väl har ”One Hot Minute” stått sig? När lyssnade du på den senast?
Stephen Perkins efter JD..?
Nej, just det.
På bas finns någon halvfigur vid namn Chris Chaney. Han är den enda som inte fått sätta sitt namn på låtarna. Det har till och med Ezrin fått. På varenda en.
När de nu bestämt sig för att göra ett nytt försök att samla ihop kropparna och själarna efter ett decennium mer eller mindre isär tar de alltså hjälp av kungen av pomp.
Varför då!?
Kanske trodde de att han skulle kunna reda ut deras lösa idéer och halvfärdiga låtskelett. Hitta verser och refräng. Orkestrera och dölja det ofärdiga. Pussla och tejpa.
Men det klarar inte ens kungen av pomp.
Det här är inte roligt. Det finns en och annan halvhygglig idé (smygfunkiga ”Wrong Girl” skulle till och med kunna kallas för en bra låt – åtminstone de första två minuterna). Mest av allt låter ”Strays” som ett ständigt letande efter en tid som flytt samtidigt som det är ett desperat försök att följa med tiden.
Jane's Addiction gör 2003 muskelrock som osar öken.
De låter lönnfeta.
Hur kul är det egentligen.
Ärligt talat, inte särskilt.
Publicerad: 2003-07-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 14:08
22 kommentarer
Sorgligt, om det nu är sant. De har tamefanemej gjort en av de bästa rockplattorna någonsin men tydligen så börjar de väl få dåligt med pengar och något majorbolag ”tror/hoppas” att det ska funka igen. Hur har det gått med Infectious Grooves apropå ingenting?
#
Kleinfeldt håller icke med. Jane's öveträffar sig själva trots 12 års frånvaro. Recensenten saknar insikt om bandet och musiken eftersom han spenderar 82% av recensionen av att ösa negativa åsikter om tidgare projekt hos medlemmarna. Om man dömmer av detta är det föga troligt att recensenten uppskattar den här skivan. Och vad har egentligen producentens tidgare åtaganden med det här att göra? Rent faktamässigt är det löjeväckande att kalla dem för ”90-talets kungar av riffig amerikansk alternativrock” då de la ner september 1991 och släppte sista skivan 1990 och riffrock mycket långt ifrån dem. Kleinfeldt rekommenderar lite bättre research nästa gång. Synd att det inte handlar om musiken på den här skivan som det borde handla om.
Nur för att koncentrera sig på det vikiga. Vad anser Kleinfeldt om musiken? Från och med den inledande frasen ”here we go” (En referens till låten Stop!) på skivans första spår, ”true nature” är detta en fantastisk, glädjefylld resa. Då de senate årens nya rockband har vänt sig inåt mot ångesten och ilskan i en ultrakommersiell förpackning är det med en stor lättnad Kleinfeldt hör ett band som spelar muisk för att skapa och sprida glädje. Ett av skivans mest centrala spår, ”The Riches” är ett oerhört dynamiskt rockeops som tar dig igenom livets gyllene ögonblick. En låt vars tema får dig att börja dyrka naturen, källsortera och propagera för organisk energi. Det är den här typen av drivkraft som alltid gjort Jane's Addiction till en fröjd för såväl själ som hjärta. Rytmerna och melodierna är fulländade och perfekt sammankopplade med sången. Titelspåret är en lika magnifik rockstänkare som Porno For Pyros monumentala klassiker ”Cursed Female.” När man inte tror att det går att önska sig mer avlsutar JA skivan med To Match The sun, den ärligaste kärleksförklaringen till livet ett rockband levererat de senaste 20 åren. Köp.
#
Ok. Jag gjorde läxan lite fort igår när jag snabbkollade släppdatumen på de gamla skivorna och blandade ihop korten lite. ”Nothing's Shocking” kom 1988 och inte 1990 som jag läste i papprena. Det var ”Ritual de lo habitual” som kom då (och inte 1991 som jag lyckades få det till). Tack för påminnelsen.
Men jag står fast vid att de var ”90-talets kungar av riffig amerikansk alternativrock”. Det säger kanske en del om vad jag tycker om den riffigare amerikanska rocken av 90-talet. Nej, jag gillade aldrig grungen bortanför Nirvana. Och vad fanns då? 311 och Sugar Ray?
Jag håller förövrigt ”Nothing's Shocking” som en av mina absoluta favoritskivor.
Däremot har jag som sagt inte mycket till övers för bandmedlemmarnas karriärer efter JA:s nedläggning. Det stämmer.
Producenten Bob Ezrin är känd för att ta stort ansvar för arrangemang och i vissa fall även komposition av låtarna han producerar. I det här fallet har han varit med och skrivit alla låtar på skivan. Jo, jag tycker nog att han har en minst sagt central roll i det här magplasket.
Men det är klart. Håller man Porno for Pyros, Kula Shaker och de ovan nämnda skivorna med Kiss och Monster Magnet som 90-talets höjdpunkter så håller jag det inte för otroligt att man gillar det här också.
Jag gör det däremot inte.
#
Kleinfeldt skulle snararre jämföra JA med Grateful Dead, Cure och The Minutemen. Sen tror jag inte du lyssnat speciellt noga om du inte gillar Polar Bear's Chewing Gum, banyan's Anytime at all eller Porno For Pyros Good God's Urge.
Angående grungen: Grunge är ingen musikstil utan en våg av band som kom samtidigt med samma inställning till musik. Inget band var det andra sig likt. I a fall så finns det otroligt mycket bra musik förutom Nirvana. Några exempel: Soundgarden, Screaming Trees, Alice in Chains, Mother Love Bone etc.
Att kalla deras musik riffrock är att göra det väldigt enkelt för sig. jag kan i så fall inte komma på mycket rockmusik som inte är det.
#
Vässa dig. Jane's Addiction har ingenting gemensamt med The Minutemen.
#
Jo det har dom. Lyssna på Double Nickels on the dime. Även om de inte låter så lika är de en stor influens.
#
Ok, jag har förvisso inte hört denna platta ännu men… Dave's musikaliskt begåvade & attitydsspäckade gitarrspel saknar ju motstycke(Efterssom Hendrix dog). Och: JA, One Hot Minute håller än.
Jag tycker nog även, om man nu ska vara petig, att Pearl Jam bör nämnas som några av Grungens absolut största.
#
Kagge: Nu får du väl faktiskt ta och kamma dig. Bara för att man snor/influeras av Hendrix betyder inte det att man är i närheten av samma nivå.
#
Marky Mark tycker det är fult att skriva som Kleinfeldt gör.
#
Jane's Addiction har lyckats igen efter 13 år!! Årets bästa skiva!
Tro inte för en sekund på den sorligt inkompetenta recensenten.
#
Bra recensioner från SMARTA recensenter:
NME.com 8/10
http://www.nme.com/reviews/11353.htm
Playlouder.com 4.5/5
http://www.playlouder.com/review/+strays/
#
Patrik ”Hampan” Hamberg verkar inte så smart.. puckad recention..
#
Kleinfeldt tycker som det sätt Kleinfeldt skriver på. Kleinfeldt rekommenderar dessaa recensioner också.
rolling stone
http://www.rollingstone.com/reviews/cd/review.asp?aid=2046996
Guardian
http://shopping.guardian.co.uk/music/story/0,1587,1000036,00.html
#
Den där ”Kleinfeldt” verkar vara en jävla besserwisser.. Vem fan tror han att han är? Perry Farrell?
Peace ImI
#
årets bästa skiva kommer från The mars Volta.
köp den på Ginza.
#
The Mars Volta är världens bästa band.
#
Haha.. är det bara jag som känner en kuslig likhet mellan Kleinfeldts första utlägg och Patrick Batemans uttömmande utlägg om Huey Lewis and the News? :-D
#
Patrik, Bob Ezrin har inte producerat Monster Magnet ”God Says No”.
#
”The Wall” ett mästerverk??? Är det 1:a april eller?
#
The Mars Volta låter ju exakt som Rush på syra – helt olyssningsbart alltså.
#
Håller inte med Hamberg ett skit. Plattan svänger tungt!
#
jag ska gå med en kamrat på konsert 22/10 Jane´s Addiction. jag tittade på nätet och direkt kom en sida med en bild på Jane`s… sångare. Han var helt naken. Är detta något som är vanligt på deras konserter eller var det en ovanligt varm kväll? Jag tycker inte det är trevligt med nakna karlar på scen när jag betalt 300SEK.
#
Kommentera eller pinga (trackback).