Recension
- The Thorns (CD) The Thorns
- 2003
- Sony
Trevligt för hela familjen
Lyssna
Externa länkar
- Officiell
- Officiella sidan. Om du har köpt plattan kan du via hemsidan ladda ner tre akustiska spår samt videon till "I can't remember".
Om den här skivan var en person skulle den vara Pontus Gårdinger.
För här finns stelbent allvar maskerat med det mest inställsamma sound jag hört: produktionen är lenslipad och fernissad, trummorna låter som om de är klädda i tre lager filt, de akustiska gitarrerna är putsade och alltihop är mer strömlinjeformat än vad ett helt kvarter Ferrari-fabriker kan uppbåda.
Det här är alltså en supergrupp bestående av tre avdankade rockfarbröder – nej, jag ska inte gå i fällan att kassera in lite enkla poänger genom att dra paralleller till GES – som trodde sig ha fått ärva Crosby, Stills & Nash gamla flanellskjortor (men om man tittar närmare ser man att det istället står ”Tom Petty” på namnlappen i kragen). De har gitarrer på magen och besjunger betraktelser om förhållanden och livet i allmänhet och om hur mycket de saknar sina gamla brallisar.
Paketera och lägg på lådan med adress Sveriges Television, c/o ”Har du hört den förut?”
Slickat, tillrättalagt och fegt, givetvis. Men inte helt oävet. Även om det är så FM-anpassat att det gränsar till självutplåning så går det inte att undgå det faktum att de tre herrarna harmoniserar snyggt med varandra och professionalismen hos deltagarna kan man inte ifrågasätta.
Dessvärre kommer professionalism alltid att vara ett rätt handikappat argument för storhet såvida det inte kombineras med dygder som attityd och känsla.
Sen kan man fråga sig varför man valt att plocka in Springsteen-pianisten ”The Professor” Roy Bittan om man ändå bestämt sig för att hålla honom stramt i bakgrunden och begränsa hans insats till lite easy listening-plink i kulisserna. Beats me.
Det råder inget tvivel om att intentionen varit att göra solskenspop à la Jayhawks post-Mark Olson – man gör för övrigt en tämligen meningslös cover på ”Blue” – men om ”Rainy Day Music” var musik för färden till tångdoftande stränder så är The Thorns soundtracket till fyrtiofem minuter mellan UV-rören på Solsnabbens Solarium på Hantverkargatan (se där, lite gratisreklam).
De av er som prefererar det senare, eller om ni helt enkelt behöver en barnvänlig Trevligt För Hela Familjenâ„¢-ljudkuliss medan sockerkakan gräddas i ugnen, bör leta upp ”The Thorns” på ett Åhléns Nära Dig.
Publicerad: 2003-07-07 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-12 21:49
24 kommentarer
Blapp
#
Kolla bara namnet…de måste spela The Strokes-musik…ännu ett ”the”-band!
#
”Om den här skivan var en person skulle den vara Pontus Gårdinger.”
Billigt, men klart effektiv. Liten applåd.
#
Äh, vadå billig?
Det var ju skitbra..
#
”Dessvärre kommer professionalism alltid att vara ett rätt handikappat argument för storhet såvida det inte kombineras med dygder som attityd och känsla.”
bra sagt.
#
pontus gårdinger är ju blaj
#
ferrarianalogin var hyfsat keff.
#
KRISTOFER I LANDSLAGET CHA LA LA LA LA KRISTOFER I LANDSLAGET CHA LA LA LA LA LA
#
Tycker mig anan viss indietalibanism hos recensenten eller varför denna nedlåtande ton om Åhlens?
#
Pontus är ju precis så där. Du har allt; skönhet, stilfullhet, charm och antydan till djup. Ändå blir det ingenting..
#
håller med Per och Image! Liknelsen var klockren och recentionen likaså!!
#
Shawn Mullins?
lullaaaaaaaabyyyyyyy…
#
inte helt igenom tokigt. jag gillar jayhawks och gillar bitvis det här!
#
Mmmmm jag gillade också delar av skivan, eller det jag hört av den, rättare sagt, emn det är lite väl mesigt i bland.
#
Skivan blir toksågad, ändå får den 5/10???????????
#
Du nämner Tom Petty som om det vore ljusår sämre än CSN&Y. För det första är de gemensamma nämnarna rätt få och för det andra så har Petty gjort en radda oklanderliga poplåtar.
Kolla in Matthew Sweets soloalster. Bra pop!
#
ewan, tom petty har väl inte gjort nåt bra dom senaste tio åren?? å andra sidan har väl inte gubbarna det heller he he he he…..
#
Bra recension, även om jag tycker att skivan är i.a.f. en 6:a. kanske t.o.m. en 7:a!
#
”Om den här skivan var en person skulle den vara Pontus Gårdinger”.
Det är tack vare meningar som den här som man fortsätter att läsa Dsc. Perfekt varudeklaration, resten av recensionen var bara utfyllnad.
#
I all er talibanism har ni lyckats missförstå Gårdinger. Looks are deceiving.
#
Bra skrivet!
I stället för Pontus Gårdinger = Martin Timell!!!!
#
Ingen kul recension detta 9/10.
Troligen årets platta!!!!
#
Mycket riktigt Gary, kanske inte enså hedrande cover på Blue men 8/10
#
8/10!!!
Mycket bra.
#
Kommentera eller pinga (trackback).