dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Thorns: The Thorns
The Thorns (CD) The Thorns
2003
Sony
5/10

Trevligt för hela familjen

Lyssna

Sök efter skivan

Om den här skivan var en person skulle den vara Pontus Gårdinger.

För här finns stelbent allvar maskerat med det mest inställsamma sound jag hört: produktionen är lenslipad och fernissad, trummorna låter som om de är klädda i tre lager filt, de akustiska gitarrerna är putsade och alltihop är mer strömlinjeformat än vad ett helt kvarter Ferrari-fabriker kan uppbåda.

Det här är alltså en supergrupp bestående av tre avdankade rockfarbröder – nej, jag ska inte gå i fällan att kassera in lite enkla poänger genom att dra paralleller till GES – som trodde sig ha fått ärva Crosby, Stills & Nash gamla flanellskjortor (men om man tittar närmare ser man att det istället står ”Tom Petty” på namnlappen i kragen). De har gitarrer på magen och besjunger betraktelser om förhållanden och livet i allmänhet och om hur mycket de saknar sina gamla brallisar.

Paketera och lägg på lådan med adress Sveriges Television, c/o ”Har du hört den förut?”

Slickat, tillrättalagt och fegt, givetvis. Men inte helt oävet. Även om det är så FM-anpassat att det gränsar till självutplåning så går det inte att undgå det faktum att de tre herrarna harmoniserar snyggt med varandra och professionalismen hos deltagarna kan man inte ifrågasätta.

Dessvärre kommer professionalism alltid att vara ett rätt handikappat argument för storhet såvida det inte kombineras med dygder som attityd och känsla.

Sen kan man fråga sig varför man valt att plocka in Springsteen-pianisten ”The Professor” Roy Bittan om man ändå bestämt sig för att hålla honom stramt i bakgrunden och begränsa hans insats till lite easy listening-plink i kulisserna. Beats me.

Det råder inget tvivel om att intentionen varit att göra solskenspop à la Jayhawks post-Mark Olson – man gör för övrigt en tämligen meningslös cover på ”Blue” – men om ”Rainy Day Music” var musik för färden till tångdoftande stränder så är The Thorns soundtracket till fyrtiofem minuter mellan UV-rören på Solsnabbens Solarium på Hantverkargatan (se där, lite gratisreklam).

De av er som prefererar det senare, eller om ni helt enkelt behöver en barnvänlig Trevligt För Hela Familjenâ„¢-ljudkuliss medan sockerkakan gräddas i ugnen, bör leta upp ”The Thorns” på ett Åhléns Nära Dig.

Kristofer Ahlström

Publicerad: 2003-07-07 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-12 21:49

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2086

24 kommentarer

Blapp

Uno Oregistrerad 2003-07-07 00:01
 

Kolla bara namnet…de måste spela The Strokes-musik…ännu ett ”the”-band!

Nix Oregistrerad 2003-07-07 00:12
 

”Om den här skivan var en person skulle den vara Pontus Gårdinger.”

Billigt, men klart effektiv. Liten applåd.

Kalle Oregistrerad 2003-07-07 00:27
 

Äh, vadå billig?

Det var ju skitbra..

Image Oregistrerad 2003-07-07 00:30
 

”Dessvärre kommer professionalism alltid att vara ett rätt handikappat argument för storhet såvida det inte kombineras med dygder som attityd och känsla.”

bra sagt.

The Major Oregistrerad 2003-07-07 00:37
 

pontus gårdinger är ju blaj

palm Oregistrerad 2003-07-07 00:40
 

ferrarianalogin var hyfsat keff.

hand of man Oregistrerad 2003-07-07 01:21
 

KRISTOFER I LANDSLAGET CHA LA LA LA LA KRISTOFER I LANDSLAGET CHA LA LA LA LA LA

Kristofers fan club Oregistrerad 2003-07-07 10:09
 

Tycker mig anan viss indietalibanism hos recensenten eller varför denna nedlåtande ton om Åhlens?

Dr von Schnabel Oregistrerad 2003-07-07 10:50
 

Pontus är ju precis så där. Du har allt; skönhet, stilfullhet, charm och antydan till djup. Ändå blir det ingenting..

Per Oregistrerad 2003-07-07 11:42
 

håller med Per och Image! Liknelsen var klockren och recentionen likaså!!

Bengt [jr] Oregistrerad 2003-07-07 11:45
 

Shawn Mullins?

lullaaaaaaaabyyyyyyy…

sthlm Oregistrerad 2003-07-07 12:49
 

inte helt igenom tokigt. jag gillar jayhawks och gillar bitvis det här!

dot Oregistrerad 2003-07-07 14:31
 

Mmmmm jag gillade också delar av skivan, eller det jag hört av den, rättare sagt, emn det är lite väl mesigt i bland.

Gruff Oregistrerad 2003-07-07 14:56
 

Skivan blir toksågad, ändå får den 5/10???????????

va??? Oregistrerad 2003-07-07 16:38
 

Du nämner Tom Petty som om det vore ljusår sämre än CSN&Y. För det första är de gemensamma nämnarna rätt få och för det andra så har Petty gjort en radda oklanderliga poplåtar.

Kolla in Matthew Sweets soloalster. Bra pop!

ewan Oregistrerad 2003-07-07 17:28
 

ewan, tom petty har väl inte gjort nåt bra dom senaste tio åren?? å andra sidan har väl inte gubbarna det heller he he he he…..

Fry Oregistrerad 2003-07-07 18:09
 

Bra recension, även om jag tycker att skivan är i.a.f. en 6:a. kanske t.o.m. en 7:a!

Homer Oregistrerad 2003-07-07 20:30
 

”Om den här skivan var en person skulle den vara Pontus Gårdinger”.

Det är tack vare meningar som den här som man fortsätter att läsa Dsc. Perfekt varudeklaration, resten av recensionen var bara utfyllnad.

Xero Oregistrerad 2003-07-07 21:10
 

I all er talibanism har ni lyckats missförstå Gårdinger. Looks are deceiving.

Krüger Oregistrerad 2003-07-07 22:02
 

Bra skrivet!

I stället för Pontus Gårdinger = Martin Timell!!!!

The Changeling Oregistrerad 2003-07-07 22:58
 

Ingen kul recension detta 9/10.

Troligen årets platta!!!!

Gary Louris Oregistrerad 2003-07-12 10:36
 

Mycket riktigt Gary, kanske inte enså hedrande cover på Blue men 8/10

Mark Olson Oregistrerad 2003-07-12 10:37
 

8/10!!!

Mycket bra.

Marc Perlman Oregistrerad 2003-07-12 10:39
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig