Ibland händer det att man reagerar lite mer när man hör musik för första gången. Något tar tag i en, ruskar om i örongången och slår an en sträng djupt i ens hjärterot. Visst, en hel del skivor är bra. En del är riktigt bra. Sen har vi de där mötena som är som förälskelser. Totalt ologiska och utan förnuft. Man lyssnar, njuter, svävar iväg i passionerade akustiska orgier. Man blir lätt besatt. Nynnar obesvärat på de mest oväntade platser. Trycker på Play igen och igen och igen.

Kaizers Orchestra är ett sex man starkt band från Bergen, Norge. I Sverige är de relativt okända men i sitt hemland och i Danmark har de gjort ett segertåg som måste betecknas som märkvärdigt med tanke på den musik som de spelar. Beväpnade med elgitarrer, tramporgel, ståbas, piano och trummor målar de upp melodier som är en märklig hybrid av rockmusik, finsk ompa, Tom Waits och allehanda östeuropeiska tongångar.

Det är vemod. Det är teatraliskt. Det svänger något infernaliskt. Och det säljer som smör i solsken. I Norge. Årets skiva, ”Evig Pint”, är bandets andra. Den första, ”Ompa til du dør”, kom 2001 och lade snabbt grunden för sextettens popularitet.

För mig har norrmän varit ett fryntligt folk som älskar att gå på tur, klubba sälar och fira syttende mai med ett ständigt glatt smil iförda lusekoftor. Jag måste tvärt omvärdera denna inskränkta fördom. Det finns ett tungsinne i vårt västra grannland som inte går av för hackor.

Detta tungsinne kommer fram med tyngd och kraft i sångaren Janove Ottesens texter. Där huserar gangsterfigurer som kunde ha hämtats ur en film av Jean-Pierre Jeunet. Där spelar orkestrar från helvetet som lätt skulle kunna ackompanjera Emir Kusturica. Där samlas allehanda figurer från världens alla skuggiga avkrokar. Det luktar vapenolja, bensin och brännvin om var och varannan rad. Det cineastiska draget är väldigt starkt hos Kaizers Orchestra.

”Og Dirigenten drikker vin
Som om det skulle vart bensin
Er det dette som er disiplin
Og når han veiver med sin stav
Ut imot folkehav
Då synger de shalala”
- ”Djevelens Orkester”

Kanske är det därför som jag reagerat så starkt? Jag kan utan problem fånga miljöerna i mitt inre. Det är en låtsasvärld. Ett spektakel. Orgeln och ståbasen målar upp en vansinnig cirkusmanege där djävulen har en föreställning med ryska maffian på parkett. Och jag gillar det. För mig är det här reningsbadet i en reklamkommersiell värld full med solsken och glatt humör. Tungsinnet tvättar min själ och jag andas friare.

I sommar spelar bandet sin enda spelning i Arvika. Jag kommer inte vara där – men ni som åker dit – se Kaizers Orchestra, om det så är det sista ni gör. Det kommer att vara värt det.