Nu så. Nu börjar det hända saker.

De båda rapparna från Idiot Savants har sällat sig till en jazzkvintett. Rimmen låter mer som spoken word än något annat. Det är tydligt politiskt. Engagerat. Allvarligt. Språket är svensk ibland, engelska oftast.

Jag tänker på såväl Gil Scott-Heron som Last Poets och Svenska Akademien eller Illstar.

Jag påminns om hur mycket roligare det är att lyssna när personerna bakom mikrofonerna har något mer att säga än att de är… bra på att säga saker. Det här är bra utan att Ninjo och Oscar behöver skriva det på din näsa.

Så långt lyriken.

Det som står i vägen för högre betyg är att jazzkvintetten inte har fått ordning på sina crescendon och arrangemang. Ofta när tempot höjs och attacken blir aggressiv faller låten ihop för en stund. Istället för att bli kraftfullt blir det tandlöst. Tyvärr envisas JazzAttacks med att bygga upp för anfall i de flesta av låtarnas refränger. Våga hålla igen oftare så ska jag ge mer av välförtjänt överösande beröm.

Den där Rage Against The Machine-jazzen i ”Paper Knives” går bort. Hårt.

Nu är jag långtifrån så avogt inställd till de här åtta spåren som du kanske tror. Jag gnäller mer för att jag ser potentialen här. JazzAttacks kan bli riktigt bra. I långa stunder är de det redan.

På den verkligt positiva sidan finns en samling riktigt snygga verspartier där musikerna vågar ta ut svängarna på ett mer avslappnat vis och levererar musikaliska bakgrunder som är både spännande och varierade.

Händerna i luften och applåder för det.

I det stora hela är JazzAttacks redan bäst i den svenska jazzhiphopklassen. Med en något mjukare produktion kommer de att dominera den på allvar. Om du får chansen att lyssna på verserna i ”Creative” så förstår du vad jag menar.

Jag skulle bli förvånad om jag inte får se JazzAttacks på Rookie i Hultsfred i höst. Ett par av småfestivalerna i södra Sverige borde plocka upp dem redan nu. Du hittar en länk till deras plats på internet härintill.

Jag har satt upp JazzAttacks på min bevakningslista. Det borde du också göra.