Lovade mig själv förra året att sluta åka på festival. Men jag ångrar det redan. I kalendern står istället skolavslutning med dottern på fredagen och min kompis Daniels bröllop på lördagen.

Fram till för två veckor sedan kändes det bra.

Men nu erkänner jag, saknaden av det slaka festivallivet känns i kroppen.

Jag vill gå runt och vänta på något bra. Skratta tillsammans med mina dsc-kompisar. Äta torftigt, dricka för mycket, frysa på natten och svettas på morgonen. Missa de planerade spelningarna och upptäcka de oplanerade. Ni vet.

Istället kikar jag in på ZTV av och till. Och vaknar upp hel och ren, pigg och fräsch på söndag. Utan det missfärgade snoret i näsan.

2004. Då är jag tillbaka. För då kommer Rockparty presentera det skönaste programmet på länge.

Hade jag varit på plats i år, hade jag velat se:

Torsdag:
Badly Drawn Boy, Johan Borgert, Ralph Myerz and the Jack Herren Band, Turbonegro och The Latin Kings

Fredag:
Stefan Sundström, Cato Salsa Experience, The Hellacopters, Moneybrother, QOTSA, Audio Bullys, Radiohead, Satirnine, och The Streets.

Lördag:
Christian Kjellvander, Timbuktu med Damn!, Whyte Seeds, Fireside, Mary Lou Lord, Grandaddy, The Hives, Isolation Years, Union Carbide Productions, Florence Valentin och Nasum.