Lider fortfarande av jet lag. Visserligen är inte tidsskillnaden mellan tzatziki och knäckebröd så stor med en ynka timme, så jag får skylla på kulturkrocken. Av det musikaliska slaget.

Då pratar jag inte om krocken mellan bouzouki och fiol. Nej, har man bott på en plats som kan liknas vid en skandinavisk koloni i den grekiska övärlden (läses: resort) och flytt densamma mest hela tiden för att besöka platser där majoriteten av befolkningen inte har -sonnamn, så har man lärt sig att det är en självklarhet att disk-jocke följer upp Ricky Martin, med ”Knivhuggarrock” för att elegant glida över i ett av Black Ingvars slaktarmedleyn av gamla svenska godingar.

I kortform: man har lärt sig att filtrera bort en stor del av ljudintrycken. Och nu ska man ett par dagar efter hemkomst bege sig till årets största orgie i ljudvågor. Och helt plötsligt ska man släppa in dem igen. Vilket kommer att göras med den allra största glädje för jag är utsvulten.

Vilka konserter det blir till slut vet man som tidigast efteråt, men om ni inte hittar mig framför nedanstående är det dags att skicka ut hundarna eller följa spåret av dsc-dricka och fiska upp mig:

Turbonegro , Pampas, torsdag kl 22:45
Boban Markovic orkestar , Pampas, fredag kl 16:45
Radiohead , Hawaii, fredag kl 23:00
Fireside , Pampas, lördag kl 17:45
Miss Universum , Teaterladan, lördag kl 20:00
The Hives , Hawaii, lördag kl 21:30

Det är nu det börjar!