Merciless tvekar inte att muta in territoriet. Första tonen sitter som en käftsmäll och sedan har de ens totala uppmärksamhet. Thrashfest!!!

Jag skulle ljuga om jag sa att jag var med när det begav sig. Merciless inledde sin bana på andra häften av 1980-talet, men efter 1994 års ”Unbound” lades bandet i träda. Jag slutade nian och hade precis upptäckt band som Sepultura, Metallica, Grave och Dismember. Ett band vid namn Entombed skulle visst också vara något att ha…

De tre första låtarna erövrar mitt musikhjärta utan några som helst kompromisser. Jag blir nästan andfådd. Toppen finns i låten ”Cold Eyes Of Grey”, som med sina melodiösa riff knockar mig fullständigt. Produktionen är skitig, men tydligen var det ett medvetet val att det skulle låta retro om skivan, ingen överproduktion här inte. Riffen avlöser varandra med snygga harmonier och melodier. Det märks att grabbarna vet hur schysst thrash skall framföras och trots att det är folk som varit med ett tag har de en uppstudsighet och villighet att spela snabb tvåtakt utan kompromisser som får mig att tänka på Metallicas ”Kill 'Em All”. Att Merciless i all sin hårdhet även lyckas få riffen att låta glada är för mig en gåta, men likväl är det så.

De följande låtarna verkar ha ett lägre tempo, kanske är det de lugnare takterna i inledningen på ”Human Waste” som gör det eller är det jag som inte riktigt orkar med. Tvåtakten är fortfarande närvarande, men varvas nu med intensivt dubbeltramp. Inte heller riffen verkar ta slut.

Fram emot slutet på skivan sparas det återigen inte på krutet och när ”Mind Possession” och ”Fallen Angels Universe” strömmar ur mina hörlurar njuter jag i fulla drag. Peter ”Flinta” Stjärnvind visar återigen vilken fantastisk trummis han är och avslutande, lite mystiska, ”In Your Blood” visar att Merciless förstått värdet av att inte bara veva tvåtakt utan att omväxling förnöjer. Det bör dock inte stickas under stol med att fartvidundren är höjdpunkterna på skivan.

Alla ni som likt mig var med under första hälften av 1990-talet, men ändå bara snuddade vid toppen av isberget kommer här att få en rejäl genomkörare. Ni som var med ”på riktigt” kommer att få er en resa tillbaka till de svunna jaktmarkerna av sällan skådat slag. De som anser att återföreningar är trötta fenomen har inte hört ”Merciless”.