dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Dee Rangers: Pretty Ugly Beat
Pretty Ugly Beat (CD) Dee Rangers
2003
White Jazz/MNW
7/10

Funkar fortfarande faktiskt

Lyssna

Sök efter skivan

Det är lite synd om Dee Rangers. För i samma stund som jag skriver att de spelar garagerock kommer flera av er att sucka, rycka på axlarna och sluta läsa. Garagerocken har redan utnämnts till 2000-talets motsvarighet till 90-talets grunge. Med viss rätta.

Men jag måste få skriva att det är garagerock. För det är det ju. Sextiotalsgarage utan elakt punkiga gitarrer.

Dee Rangers handlar om bluesig rock'n'roll inspelad på traditionellt analogt vis hos Liam Watson i Toe Rag-studion i London (i år mest känd som platsen där The White Stripes spelade in ”Elephant”).

Rock'n'roll som låter så mycket sextiotals-Rolling Stones att Mick Jagger och Keith Richards själva skulle kunna missta sig på vilka som spelat in de här låtarna och när. Mike låter ofta också skrämmande lik en unga Mick Jagger.

Dee Rangers har valt att skala av och tona ner. De slamriga gitarrerna, stöket och böket har lämnat plats för ett rakare sound med odistat elektrifierade gitarrer, orgel och självklart munspel som viktigaste ingredienser. Trummorna spelas löst och slamrigt. Körer med ”Hey! Hey!” och ”Yeah! Yeah!”. Intrycket är mindre skitigt än sist, men fortfarande rått.

Alla ingredienserna finns på plats och jag är så pass lättlurad att jag faller för det. Igen. Det är rakt och enkelt. Effektivt. Det spelar mindre roll att originalitetsmätaren inte slår i bott.

Och det är ju inte Dee Rangers fel att det kommit en hel hoper mer eller mindre kassa garagerockband som ingen ens orkar lyssna på om så skivorna kastas efter oss. Tyvärr riskerar Dee Rangers att försvinna in i samma glömska bara för att så många försöker klä sig i kläder som egentligen inte passar dem just nu.

Det är som vanligt. Alla trender som fötts i undervegation dör sakta ut när den når mittfårans ljus.

Så trots att du och jag intalar oss att vi inte vill höra mer av den här varan nu har Dee Rangers levererat en solid rockplatta som funkar utmärkt för både förfest och fest. Jag lovar att du kommer att stå där och stampa takten med näven i luften om du bara tar dig tiden att lyssna.

Våga gå mot strömmen. Lyssna på garagerock.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2003-06-01 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-02 14:24

Kategori: Recension | Recension: #2013

3 kommentarer

Våga gå mot strömmen, Skriv en bra recension för en gång skull!

Snark Oregistrerad 2003-06-02 07:38
 

All rock som kommer nu för tiden är tydligen garagerock. All rock som kom i början av 90-talet var grunge. Skulle en gammal Aretha Franklin-platta kommit ut i dag hade det också kallats för garagerock. Om Justin Timperlake skulle smeta in ansiktet med skokräm skulle hans nästa platta kallas för soul.

MrHanky Oregistrerad 2003-06-02 11:26
 

om mariah carey hade slaniga potatistryckta tygmärken på en gammal jacka, trasiga stuprörsjeans och dreads, skulle hennes musik kallas crust?

gonzo Oregistrerad 2003-06-03 12:48
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig