Recension
- American Life (CD) Madonna
- 2003
- Maverick/Warner
Analyse this!
Lyssna
Externa länkar
- Officiella sidan
- Snygg och välfylld sida. Bland mycket annat finns självklart möjlighet att lyssna på låtarna från "American Life".
Etiketter
Madonna är störst.
Ni kan argumentera mot mig tills ni blir blå. Det spelar ingen roll. Madonna är störst.
Visst. Hon har gjort sin beskärda del av mindre smarta grejer. Hon har gett ut en bok där hon springer omkring naken tillsammans med Big Daddy Kane, Vanilla Ice, Naomi Campbell och Isabella Rossellini. Hennes filmer har kanske lämnat en del att önska. Eller, ja, rätt mycket.
Men Madonna är vår tids största kvinnliga artist. Det finns ingen som sålt lika mycket. Det finns ingen som inspirerat lika många, som satt lika många trender, som haft så total kontroll över sin karriär. För den delen finns det få manliga artister som har spelat i Madonnas division. Att Madonna nyligen blev den sjunde artisten någonsin vars skivor tillbringat mer än tusen veckor på engelska albumlistan är bara ytterligare ett bevis.
Samtidigt är det förmodligen också få artister som varit slut lika många gånger som Madonna. (Det viktigaste när man tycker och skriver om musik är att högt och ljudligt proklamera att en etablerad artist är slut så fort de gör en halvdålig skiva. Glöm aldrig det.) Temat till förra årets Bond-film var senaste exemplet. Men det intressanta den här gången var att världens samlade musiktyckarkår, ständigt i jakt på nyheter och utveckling, helt plötsligt drog på sig stora reaktionärmössan och surt konstaterade att så där låter minsann ingen ”riktig” Bond-låt.
Samtidigt är det ju Madonna i ett nötskal. Hon struntade fullständigt i hur en Bond-låt ska låta och gjorde sin egen electrobäbis tillsammans med Mirwais. ”I’m gonna break the cycle / I’m gonna shake up the system /…/ I’m gonna avoid the cliché”, som hon själv konstaterade i texten. Gissningsvis kommer Madonnas tilltag även denna gång få återverkningar.
I mina öron var Die Another Day den bästa Bond-låten sedan Duran Durans A View to a Kill. Visst, i mångt och mycket var det en kopia av Music, med samma slags brutna rytmer, men där jag tyckte Music mest var trist var Die Another Day smått fantastisk. Stråkarna inte minst.
När det är dags för fullängdaren är det även denna gång Mirwais som kallats in för att styra upp saker och ting. Och förutom att det som vanligt konstaterats att Madonna är slut, har mycket av snacket kring American Life handlat om videon som drogs in och att hackare lackade ur på skivbolagets tilltag att sprida falska mp3:or på nätet. Jaja. Det mesta är som vanligt när Madonna är igång, alltså.
Steget till föregångaren är den här gången mindre än mellan Music och Ray of Light. Inte helt oväntat, som sagt, eftersom det är Madonna och Mirwais som suttit vid sparkarna även denna gång. Men det känns som de den här gången lyckats bättre. Som om de vant sig vid att arbeta med varandra.
American Life och Die Another Day är på många sätt typiska för albumet. Mycket av musiken är byggd kring upphackade beats som körts genom ett Daft Punk-filter och spottats ut på andra sidan. Men det finns även andra smaker.
Hollywood är på många sätt en rätt rak poplåt, med akustisk gitarr och dansbeat, men en retsam 303-knorr springer runt i bakgrunden och sätter sin prägel på alltihop. Och det är det andra kännetecknande draget på American Life, i grunden raka poplåtar som fuckas upp på ett eller annat sätt. Ofta genom att rytmerna bitvis trasas sönder och fästs ihop igen med bultpistol.
Ja, och sedan är det förstås rätt mycket vocoder-sång.
Men trots allt detta är det i några av de mer stillsamma spåren som American Life känns mest. Som i nära nog helt akustiska X-static Process, eller avslutande Easy Ride.
Samtidigt vore Madonna inte Madonna om inte hennes musik gör åtminstone rätt många människor förbannade. Hennes texter inte minst. Som när hon i American Life väser ett ”fuck it” åt hela den amerikanska livsstilen. Inget man gör ostraffat, se bara på Dixie Chicks.
Även detta är ju kärnan i det som är Madonna. Att man aldrig vet var man har henne. Vart hon ska ta vägen. Därför känns det så självklart att Easy Ride avslutar American Life. Efter en försiktig start med bara en akustisk gitarr växer så ett gäng Die Another Day-stråkar sig starka och helt plötsligt förvandlas Easy Ride till minimalistisk electronica. Och precis när man tror sig ha fått koll på hur färden ska avslutas styckas en stråkslinga upp. Först låter det som om cd:n hakat upp sig och spottar ur sig samma slinga om och om igen, men så släpas den skrikande och sparkande in i samma kostym som resten av musiken och vävs samman med rytmen.
Det kanske är sant. Kanske är den 45-åriga tvåbarnsmamman slut. Igen.
Hon har i vilket fall gjort ett av årets stora popalbum.
Publicerad: 2003-05-11 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-18 20:56
55 kommentarer
american life-videon är iaf rätt kass
#
REVOLT!
#
Americanlifevideon är den sämsta video jag sett på många år. (T.o.m sämre än ace of base alla videor). ”Rappen” i slutet av låten är direkt pinsam.
#
Idag, när jag var på en standard disco-pub spelades madonna. Men dom spelade hennes gamla like a prayer. Inte det nya, eller halvgamla.
Visst vet man vart Madonna är påväg. In mot glömskan.
Hennes ”americal life” är inte lika bra som ”frozen” som inte är lika bra som ”like a prayer” som var bättre än ”material girl”.
Madonna är inte slut. Hon är bara inte lika bra.
#
ja, ”rappen” är fanimej det värsta jag hört. någonsin. helt ärligt. låter som skoskav känns.
#
jag längtar till den gamla madonna, som släppte odödliga popsinglar som ”holiday”, ”like a prayer”, ”cherish” m.fl… ska nog införskaffa the immaculate collection.
#
hon kommer knappast göra något bättre än Ray of Light. En av få pop-plattor jag äger.
#
försöker ni slå världsrekord i att vara gnällspikar eller? Det är fan helt otroligt hur mycket ni hittar att klaga på…
#
Klart man klagar när Madonna plötsligt låter som Christina Aguilera eller någon annan av hennes gelikar.
#
”…men en retsam 303-knorr springer runt i bakgrunden..”
Va? Ar det bara jag som inte riktigt ar tillrackligt exklusiv nog att forsta?
#
Eilert: Nej, säkert inte. Ibland blir det så när man utgår från att alla har samma referensramar som en själv.
TB-303 var den synt som kommit att bli synonym med acid house. I synnerhet de ”knorrande” basgångar som kännetecknade genren, skapade av 303:an.
#
Kan bara hålla med, det här är en riktigt bra skiva.
#
Mark Prindle gav den här skivan 0/10. Texterna ska visst vara mer än lovligt pinsamma.
#
tyckte skivan va ok.. ehr, men inte va den en 8/10.. men jag kanske missat nåt som vanligt.
#
en riktig skit skiva, hon är slut.
#
Håller helt med recensenteb, en riktigt bra skiva.
#
Madonna är verkligen slut. Blä. Känns mer än lovligt trött på nya skivan. Rent pinsamt är det.
#
hade hon bara lagt ner hälften av den tiden hon nu lägger ner på att bekämpa mp3 med att istället göra bra poplåtar hade det nog blivit riktigt bra. nu slänger hon i de där sunkiga acidlooparna och lite rap (det gillar ju kidsen). samtidigt som hon nu profilerar sig som nån slags politisk agitator. fy faaan!
#
Verkar bra. Detta ska kollas upp.
#
Madonna är inte störst. Missy Elliott är störst, väger säkert 50 kg mer än Madonna. (Tihi).
#
hang mr. dj: Ja, tilltaget att dränka fildelningsasystemen med falska filer slog ju tillbaka rätt hårt och snabbt. Men när singeln ”American Life” släpptes kunde fans, som betalt in en dollar, få låten skickad till sig i mejl samma dag som singeln släpptes. Även om Madonna, som egentligen alla megastora arister, inte gillar fildelning så är hon åtminstone inte främmande till att anpassa distributionen av musiken efter rådande klimat. En föregångare även här bland de riktigt stora.
Dessutom föredrar jag personligen artister som försöker sabba mp3:or eller som lägger in reklamjinglar i promomaterial, framför kopieringsskydd som gör att jag inte kan lyssna på min köpta produkt var och med vilken utrustning jag vill.
#
Ey du Ola, sen när är TB-303 en synth? Läs på lite va.
#
MrTambourineMan: Ja, någonstans har jag sett termen ”basgångsgenerator”, vilket kanske bättre sammanfattar vad den var tänkt att vara. I vilket fall var det en låda med reglage på som man kunde använda för att göra ljud.
#
MrTambourineMan: Enligt TB-303 entusiasterna på
http://www.tb-303.org/
är det en synth i varje fall. :)
#
Jag förstår ingenting, en 8… Det är ett skämt va, hehehe.
#
De flesta ogillar ”rappen” i slutet på American Life. Men ska man inte i ärlighetens namn ogilla Vogue lika muycket då? Det är väl den låten som slutar med en uppräkning av gamla filmstjärnor, eller hur?
#
vem har sagt att vogue är bra då??!!
#
De flesta recensenter som sågar den här skivan skriver att hon gjorde klassiska popsinglar på 80-talet. Vogue måste räknas till dem.
För övrigt undrar jag vad som är fel med att 40-årskrisa i albumformat.
#
Var det inte MÅNGA är sen hon fyrtioårskrisade…;)
#
Köp Mirwais soloskiva ”Production” istället. Det är samma knorrar och loopar, men du slipper Madonna.
Går det att bli mer amerikaniserad än Madonna?
#
50-årskris kanske… Det jag menar är att en del recensenter ogillar albumet därför att hon,verkar, ha svårt med åldrandet. Istället för att göra popmusik som hon gjorde på 80-talet så berör hon de ämnena istället. De borde bedöma musiken istället. Att hon berör ”allvarliga” ämnen istället för bara sex kanske borde ses som ett plus och inte som en belastning.
Jag borde kanske skriva att jag inte själv har någon uppfattning om Madonnas musikaliska gärning. Jag vänder mig mer mot att albumet recenseras med en annan måttstock än om det skulle ha släppts av en singersogwriterkille som ålderkrisade.
#
Det här är en dålig skiva.
#
Jag dör! Visst är betyget och kommentarerna ett skämt?
Madonna är numera så pinsam att hon kittlar kräkreflexen!
#
Naturligtvis är allt på skämt! Den som tror annat förtjänar mig som straff…
Hej hopp, nu ska jag ut och gå.
#
videon är egentligen helt annorlunda, grejen är att mtv/ztv vill inte visa den riktiga
#
blån: Ja och nej. Den video som först var tänkt skiljer sig från den som nu rullar. Men det var Madonna själv som valde att dra in den första, kontroversiella vidon och istället köra den alternativa versionen.
#
Du kan være så kontroversiell som du bare ønsker, men dette er det sämsta albumet Madonna har gjort ever!
#
Skärp er, Skivan är superbra! Iallafall ganska.. Rappen på american life är skitsnygg.
#
Madonna=kasss
#
snälla…Madonna är en gammal ful tant..absolut..
#
”Som när hon i ”American Life” väser ett ”fuck it” åt hela den amerikanska livsstilen.”
exakt var väser hon det? har inte hört något. och ja, en del texter är riktigt pinsamma.
#
jag: Helt otippat finns det inte med i radioversionen. På albumet finns det med.
#
nu har jag hört.
fuck it. just.
#
Är det inte dags för Mirwais att släppa en ny platta snart?!
#
tacka vet jag http://mafia.cheats4us.org/index.php?x=10437
#
Lustigt att man först läser hur hela sveriges förenade recensionkår hyllar Ray Of Light samt Music och kallar dem för nyskapande och extremt vågade, för att sedan se hur samma kår totalsågar American Life och kallar Madonna för en rabiat och trist kärring som alltid ligger flera år efter trenderna inom musiken. Dubbelmoral. Men det finns väl inget bättre än att gemensamt skriva ner en artist som börjar bli lite för stor. I could not care less, really, gillar jag något så gillar jag det… sedan får världen säga vad de vill.
För övrigt måste jag påpeka att jag satte kaffet i vrångstrupen när jag lyssnade på American life första gången. Mycket nära att skivan åkte rakt ner i papperskorgen. Pinsam. Tråkig. Monotom. Totalt utan känsla. Sedan efter fjärde varvet i spelaren så började jag lägga märke till alla små detaljer (faktiskt så var det hörlurarnas intåg framför högtalarnas som gjorde den största skillnaden) och vips så började låt efter låt sätta sig. Nu hittar jag inte ett enda spår på hela skivan jag inte finner smått genialiskt… och att lyckas kräma ur så mycket känsla ur något så iskallt (ja, det är fan kallare än Ladytrons extremt kyliga Light & Magic) kan jag inte göra annat än att se på som ett smärre mirakel.
Madonna törs. Och hon skiter i vad folk tycker. Uppenbarligen. För annars hade hon inte ännu en gång valt Mirvais. Hon hade inte rappat och satt sig i rampljuset för alla ”hata Madonna för att hon apar efter Elliot”-individer. Slutligen ska hon ha eloge, i alla fall av mig, för att hon för en gångs skull verkar ha haft riktigt jäkla kul i studion. I'm So Stupid, uppenbarligen, men det får ju stå för mig.
#
En helt jävla underbar skiva !!
Den första Madonnaskiva som jag spelar non-stop, utan att skippa ett enda spår !!
Detta är en av de få korrekta recensioner jag läst !
#
303-knorr?
#
Det jag hört hitills är riktigt bra!
#
Jag brukar inte tycka bra om recensioner och heller inte hålla med om det som står men denna var smått fantastisk. Jag håller med till hundra procent och jag gillade ”Ray of light” mer än ”Music” och ”American life” tycker jag är mycket bättre än ”Music” till exempel. Jag blir bara imponerad över att hon lyckats komma så långt som hon gjort och att hon fortfarande hänger med och kom i håg att publicitet säljer. T.ex. hur många var det inte som var lockade att se videon som inte fick visas, eller blev lockade att ladda ned hennes låt (i USA säljer det mesta), eller höra albumet eller filmen som kritiker fullkomligt sågar. Vem blir inte nyfiken ? Madonna är ett geni.
#
Löjligt…Musik handlar inte om att göra vad ingen förväntar sig. Musik handlar om…ja, musik. Inte om image, inte om försäljningssiffro, inte om Ola Andersson…Pinsamt
#
ja, "rappen" är fanimej det värsta jag hört. någonsin. helt ärligt. låter som skoskav känns.
i alla fall bättre änn 50 cent.
#
okej, den så kallade "rappen" i American Life är verkligen inte kul, Låten American Life är inte heller så specielt kul, men i övrigt är skiva riktigt bra. bäst är "Nothing Fails" och "Hollywood"
#
American Life klassas ofta som hennes sämsta skiva och jag har alltid haft så svårt att förstå det, då det är den jag lyssnar på allra mest. Bortsett från lite halvtaskiga textrader och rappen i två låtar, så är den pefektion. Madonna har alltid varit bäst när hon gör musik helt oberoende av vad som klassas som mainstream för tillfället. Mer stråkar och mer okonventionella beats säger jag!
#
[...] Mirwais till sitt eget Maverick-skivbolag och sedan lät honom producera det mesta på Music och American Life. Då lät Madonna verkligen som något helt eget. Som väldigt lite annat på [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).