Efter att ha dykt upp som gäst och på samlingar är det nu dags för ännu en i Hemmalaget-klicken att göra fullängdsdebut. Paragon, närmare bestämt. Eller Simon Molin om man så vill.

Men han är inte ensam. Till sin hjälp har den 22-årige Södermalmsbon några tunga namn i producentstolen: Collén & Webb, Sekken Thautz (Fjärde Världen), El Sheriffo, Sam-E och Michel Rocwell.

Många namn – spretigt resultat. Eller? Nej, faktiskt inte. Faktum är att ”Stadsbarn” är en synnerligen enhetligt bygge. Så enhetligt att jag faktiskt undrar om inte alla inblandade satte sig ner i ett rum tillsammans och på förväg bestämde hur det skulle låta.

Det är souliga smurfsamplingar. Soliga stråkar. Värme. Chicago 1963. Lite samma slags Jay-Z-tripp som Prominent gav sig ut på tidigare i år.

I sina bästa stunder är ”Stadsbarn” riktigt bra och det är Collén & Webb som plockar mest poäng. Förstasingeln ”Försök förstå” är så oemotståndligt svängig att det inte går att bli på gott humör även när det snöar utanför fönstret i maj. Inte långt efter kommer ”Handen på hjärtat”. Collén & Webb i båda fallen.

Men i de andra två spår som sticker ut passar duon producentpinnen till andra namn. När Sam-E och Hoosam gör Paragon sällskap vid micken är det Rocwell som producerar, medan El Sheriffo har rattat avslutande ”Känsla”.

Paragon är ett barn av Söder på flera sätt. Det är också här texterna har sina rötter. Mestadels handlar det om vardagsbetraktelser, softa runt på stan, hänga med polarna, rappa om sina skills. Inget fel i det, allt måste inte vara på liv och död. Paragon lyckas dessutom leverera sina texter med ett tillbakalutat flyt som passar texterna. Jay-Z-vibbar även här.

Istället är problemet att det blivit lite för mycket samma lika på ”Stadsbarn”. Jag hade önskat lite mer variation. Något som bryter av det loja gunget och sparkar liv i lyssnaren. Som överraskat mig lite mer.

Men det som finns här är bra, inget snack. Om du hört och gillat singeln kommer du nog även gilla resten av materialet på ”Stadsbarn”.