Mycket Skåne just nu. På kort tid har både Advance Patrol och Illstar släppt fullängdare. Prominent spelade in debuten i sin Malmö-studio. Pauline och Timbuktu är på gång med skivor. Och här kommer en av Malmös tyngsta, på flera sätt.

Don Diego flydde tillsammans med familjen till Sverige för att undkomma militärjuntans Argentina 1978. Det blev både kriminalitet och droger innan Don, tillsammans med två andra, fick ge ut en singel som Latin Flavor 1994 efter att ha vunnit raptävlingen Zoom -94.

Jag gillade ”Get Away” när den kom. Det var brötigt långsam hiphop mitt mellan Funkdoobiest och New Kingdom. Lät egentligen inte som något annat på den svenska rapscenen då, knappt nu heller.

Latin Flavor försvann tyvärr alldeles för snabbt. Istället blev det produktionsarbete i egen studio för Don Diego. 2002 var det dags för egen etikett också, Flejva Records.

Det är där vi är nu.

Don Diego är med andra ord ingen nybörjare. Han behöver inte heller skämmas för sina kompisar, såväl Petter och Dogge som Daddy Boastin dyker upp som gäster på ”Mitt liv”. Lägg till det här att strålkastarna just nu lyser extra mycket på hiphop med skånska rötter och du har ett riktigt bra läge. Ett läge för Don Diego att gå in och totaldominera.

Ja. Fast nu blir det inte så.

Rätt många gangstainslag avverkas, från avstampet i ”Gudfadern” över snacket med Gud till en obligatorisk beatdown av någon som flabbar. Och så den kriminella bakgrunden, då, förstås, även om den i Dons fall ska vara självupplevd. Dessutom några irriterande mellanspel av typen ”min kuk i din mun, bonnajävel”. Det är bara kulregnet som fattas.

Musikaliskt är ”Mitt liv”, i princip helt producerad av Don själv, en gedigen produkt som faktiskt står på flera ben. Rätt raka hiphopbeats blandas upp med lite salsafest och vemodig maffia-ragga. Men det finns inte särskilt mycket som känns mer än okej. Gediget, men utan att lysa särskilt mycket någonstans.

Dessutom har jag rätt svårt för Don Diegos rappande. När han hamnar bredvid någon ur den tidigare nämnda trion hiphopveteraner blir det än tydligare.

Det som mest talar för ”Mitt liv” är att den släppt mitt i Skåne-vågen, där det verkar finnas ett sug av sydlänshiphop för att värma upp inför Timbuktus nästa skiva. Att skillnaderna mellan Timbuk, Advance Patrol, Illstar och Don Diego är rätt stora verkar inte spela någon roll. Skåne som Skåne, liksom.

Don Diego må ha busslast med respekt där det räknas, men för min del finns det mycket mer intressant svensk hiphop att kolla upp.