Jennifer Brown, Robyn och Lisa Nilsson. Där har du, i mitt tycke, tre av Sveriges bästa sångerskor. Alla tre har dessutom sjungit tillsammans med Blacknuss (Allstars).

I fallet Brown är Blacknuss-låten det bästa hon har gjort. Varje gång hoppas jag att hon ska få till en skiva där musiken lever upp till rösten. Varje gång blir jag besviken.

Jennifers debut hade sina stunder, men det var när hon klev in i studion tillsammans med Titiyo och Blacknuss-gänget och levererade svängbomben ”It Should Have Been You” som jag blev helt övertygad om att det var hon som skulle spela in det bästa svenska soulalbum som gjorts. Åtta år senare väntar jag fortfarande.

Den här gången snackades det om att Jennifer eventuellt skulle gå mer mot hiphop/r'n'b-hållet. Nu blev det inte så. Det kan jag bara beklaga.

Med hjälp av Supa'flyas, Jamie Hartman, Insekt och Tore Johansson har Jennifer den här gången lyckats få till… radiopop av tristaste sort. Stela trummor, plastiga gitarrer och allt annat som hör den här musiken till.

Förstasingeln ”Weak” är inte helt oäven, men när den visar sig utgöra höjdpunkten går luften ur ”Home” helt och hållet. Några gånger glimrar Jennifer faktiskt till. I ”Million Dollar Home” sjunger hon emellanåt så att det ilar i ryggraden. Mörkt, rökigt och sensuellt. Tyvärr kollapsar illusionen när resten av musiken är lika farlig som veckans bonusvaror på Konsum. Titta. Ett dragspel. Det slänger vi in, utan att veta varför.

Fan. Jag vill att Jennifer Brown ska få till den där fullträffen någon gång. Jag vill att hon ska få till den där skivan som är lika bra som hon själv.

”Home” vill jag helst bara glömma. Så fort som möjligt.