Någon gång under mitten av nittiotalet satt jag i mitt pojkrum klistrad framför radion. Före detta Nirvana-trummisen David Grohls nya band Foo Fighters skulle för första gången spelas i svensk radio. Programmet hette Monkey Wrench Radio, sändes i P3 Rock och leddes av Pearl Jam-sångaren Eddie Vedder. ”Gas Chamber” hette låten och jag överrumplades av drivet i den ettriga punkdängan. Att det var en cover förstod jag först när den poppiga Foo Fighters-debuten kom. Bakom denna enminutskrevad låg istället Los Angeles-bandet Angry Samoans. En tragiskt underskattad kvintett vars album ”Back from Samoa” från 1982 är en punkklassiker av samma dignitet som Circle Jerks-plattan ”Group Sex” och ”Damaged” av Black Flag. Ett faktum alldeles för få människor insett.

Denna ganska anonyma akt bildades redan 1978 av de två rockkritikerna Metal Mike Saunders och Greg Turner. Båda skrev under sent sextiotal/tidigt sjuttiotal för såväl Creem som Rolling Stone. Saunders skrev sin första recension för Rolling Stone 1968, blott 15 år gammal, och ska enligt egen utsago ha myntat termen ”heavy metal” för första gången 1971 i en recension av Sir Lord Baltimore. Turner arbetade som matematiklärare under större delen av sin tid i Angry Samoans och är idag matematikprofessor på University of Santa Fe. Historierna om hur han utnyttjade dödtid innan spelningar med att rätta prov är otaliga.

Anledningen till att kvintetten aldrig rönte den popularitet den enligt många förtjänade ligger i mångt och mycket i deras attityd mot den rådande punkscenen. ”Get Off the Air” från debut-ep:n ”Inside My Brain” (1980) är en regelrätt hatsång tillägnad den då inflytelserike radio-dj:n Rodney Bingenheimer, och resulterade i att gruppen blev bannlyst från samtliga klubbar i Los Angeles. Till och med machokillen Lee Wing, frontman i Fear, som från början skulle producera debuten fick kalla fötter och sprang sin väg när han hörde låten. Detta är också förklaringen till varför inte Angry Samoans medverkar i ”The Decline of Western Civilisation”, Penelope Spheris dokumentär om punken i Los Angeles. Gruppen blev helt enkelt utfryst från Los Angeles-scenen.

Detta avskräckte dock inte herrarna Turner och Saunders att både musikaliskt och textmässigt gå mot det än mer extrema. Det mästerliga albumet ”Back from Samoa”, med ett gräsligt fult omslag rippat från den mexikanska skräckfilmen ”The Monster of Piedras Blancas”, klockar in på knappa tjugo minuter och visar upp ett Angry Samoans som blivit både hårdare och lyrikmässigt, om möjligt, än mer bitska. Underfundiga texter, föredömligt korta låtar och ett rappt tempo utan att dra iväg i vansinneshastighet gör ”Back from Samoa” till en klockren punkplatta. Lyssna bara på öppnande ”Gas Chamber”, ”Lights Out” eller ”Steak Knife”. Den som inte omedelbart får akut pogo-behov gillar inte punk Så enkelt är det.

Lyrikmässigt har vi att göra med en särart. Vad annat kan man kalla ett band som 1982 vågar driva med både nazism och homosexualitet?

Visst, det krävs en speciell humor för att uppskatta det roliga i en rad som ”If Hitler's cock could start to talk – It would say to kill today – If Hitler's cock could choose its mate – It would ask for Sharon Tate”. Men samtidigt är det inte svårt att inse ironin och det illmariga i Angry Samoans texter. Ta ”Lights Out” som exempel: ”If you poke too far you reach the front of your brain – Fork in your mind can drive you insane!”. Gör man låtar som handlar om att sticka ut ögonen på sig själv med en gaffel ska man inte ta lyriken på för stort allvar. Om någon tvivlar rekommenderar jag dokumentären ”Angry Samoans – True Documentary” där medlemmarna verkligen befäster sitt rykte som pajasar.

Metal Mike som idag är över femtio år kämpar i sällskap med originaltrummisen Bill Vockeroth och två nya förmågor vidare under namnet Angry Samoans. Musikaliskt finns tyvärr inga likheter med det ”riktiga” Angry Samoans. Den halvtaskiga Ramones-flörten ”The 90's suck and so do you” släpptes 1999 och i sommar kommer de till den engelska punkfestivalen ”Holidays in the Sun”. (En kureringsort för åderförkalkade punkband som borde lagt av för femton år sedan.) Så åk för tusan inte dit! Köp istället ”Back from Samoa” och njut av världens bästa punkband när det var som bäst.