”We interrupt this program
with a special bulletin
America is now under marshal law
All constitutional rights have been suspended
Stay in your home!
Do not attempt to contact
loved ones, insurance agents or attorneys
Shut up!
Do not attempt to think
or depression may occur”

USA 1989. USA 2003.

När Ice-T, alias Tracy Morrow släppte ”The Iceberg…” 1989 fanns inga tankar på ett krig mot Irak. Istället var det ett annat krig som avsågs när Dead Kennedy-sångaren Jello Biafra inleder ”The Iceberg…” med att utfärda undantagstillstånd i hela USA. Kriget mot Storebror. Men det hade lika gärna kunnat handla om det krig USA planerar att genomföra, oavsett vad någon annan tycker. Oavsett vad det egna folket tycker.

USA, tidigt åttiotal.

I soliga Kalifornien lever hiphopen ett annat liv än i New York. Här är det syntbaserad electro-hiphop som gäller (som exempelvis med Dr. Dres World Class Wreckin' Cru – doktorn med smink och paljetter). De hårdare grejerna lämnar man till polarna i öst.

Men så dyker två namn upp på västkustens hiphopscen. Först Schooly D som med sin ”P.S.K. (What Does It Mean?)” orsakade rabalder kring innehållet i texten. Hack i häl släppte Ice-T sin debut ”Rhyme Pays” 1987. Förutom att sälja smärre busslaster var det här ett av de första stora albumen i den genre som kom att bli gangsta rap. Några år senare var västkustens hiphopscen nära nog synonymt med gangsta rap (och vid det här laget hade Dre tvättat av sig sminket och slängt paljetterna).

Idag glöms Ice-T ofta bort när man börjar rabbla hjältar från den gamla skolan. Men inom hiphopen är han en av de stora historieberättarna. Och hans berättande var så effektivt att hans skivor blev föremål för mycken bestörtning bland bekymrade föräldrar som inte tyckte att deras barn skulle behöva utsättas för sådana otäcka texter. Men till skillnad från många kommande gangsters handlade det för Ice-T inte om en livsstil att skryta med, utan en roll att iklä sig för att måla upp en bild av Amerikas mörka sida.

När Ice-T 1989 släppte sitt tredje album handlade hans texter inte längre bara om gangstertillvaron. Fokus hade flyttats till det första tillägget. Freedom of speech. Anledningen var naturligtvis att hiphopen jagades med ljus och lykta. Inte minst Ice-T själv, men också grupper som N.W.A. och Public Enemy. Freedom of speech… just watch what you say.

Men här finns också gangsterteman. ”Lethal Weapon”, där Ice-T likt en kulspruta rappar om det enda vapen ingen kan ta ifrån honom – hans hjärna. Mörka gänguppgörelsen ”Peel Their Caps Back” och ”The Hunted Child” på flykt från polisen (som Silverbullet några år senare skulle låna rätt friskt från när han gjorde sin ”Robocop”-samplande ”20 Seconds to Comply”).

Musiken är en blandning av västkustens liveinstrumenthiphop med östkustens nyfunna kärlek för samplingar (ja, och så raprockorgien i ”The Girl Tried to Kill Me” – en försmak på Ice-T:s Body Count-projekt). Att skivan sparkar igång med en JB's-sampling är heller ingen slump. De kommande åren skulle James Brown-samplandet fullständigt explodera. Och trots att old school-känslan är påtaglig, håller ”The Iceberg…” fortfarande sin plats som ett av hiphopens klassiska album.

Och texterna på ”The Iceberg…” är fortfarande lika aktuella. De kommande dagarna kanske mer än nånsin förr.

”Be happy!
At last everything is done for you.”