Recension
- History of Rock vol. 7 (CD) Die Zorros
- 2002
- Voodoo Rhythm Records
Schweiziskt dansband någon?
Lyssna
Externa länkar
- Die Zorros
- Officiell sajt.
- Voodoo Rhythm
- Skivbolag som saknar distribution i Sverige trots starka akter som The Dead Brothers och The Monsters.
Med de flesta musikaliska mått är det här kanske ingen vidare skiva. Men det gäller bara om man bortser från underhållnings- och glädjekriteriet. Livslängden kommer kanske inte att visa sig vara den längsta, men för att citera Peter när han skrev om Blink 182 ”svinbra just nu i detta ögonblick”.
Die Zorros är ett tremannaband som mestadeles spelar covers på sitt eget lilla vis. Sättningen består av trummor, farfisa-orgel och bas eller gitarr. Av texterna sjunger de inget eller vad som koms ihåg. De lutar sig mot surfmusikens arv eller kanske snarare något som skulle kunna kallas island music (tänk Kuba eller Hawaii). Eller för den delen som en garagesurfens motsvarighet till Klaus Wunderlichs varuhusmusik. Det blir luftigt och lätt. Eller ganska taffligt om man så vill.
De kallar sig tanz mini orchester och är från Schweiz. Bara en sån sak.
På ”History of Rock vol. 7″ gör de bland många andra ”Stairway To Heaven”, ”Black Is Black”, ”Blue Moon” och ”The Final Countdown” i versioner som på något vis instinktivt får mig att vilja bli packad och dansa runt med ett flin på läpparna. Tänk, jag som trodde att jag aldrig mer ville höra ”Stairway To Heaven” – Die Zorros tvingar mig äta upp det uttalandet.
Jag blir glad på samma vis av det här som av BS 2000 eller Fun Lovin' Criminals ”Mimosa”. Inte för att det är skickligt, utan för att det är så befriande avslappnat i all sin banalitet.
Kanske inte musik som förändrar liv, men garanterat leendeframkallande.
Publicerad: 2003-02-25 00:00 / Uppdaterad: 2003-02-25 00:00
21 kommentarer
Orka köpa skivor från coverband?
#
när det finns 50 cent och bruce springsteen
#
jag vet inte jag.. det låter plojigt.
#
50 Cent, någon?
#
Varför skulle man aldrig vilja höra ”Stairway To Heaven” igen?
#
salvador: Hederos & Hellberg var ju oxå ett coverband ibörjan.
#
är det 50 cent i € eller $?
#
Förlåt men vem orkar med alla dessa cover skivor? Trodde dom recenserade musik på den här sidan? Ok, jag kan förstå att skivan är lite små kul… Men d räcker inte! Och just ja, jag håller med Fredrik varför skulle man aldrig vilja höra ”Stairway to heaven” igen. Själv önskar jag att fler kunde göra rockmusik i den andan idag! Nää recensera en riktig skiva tack!
#
Känns sånt här så jäkla fräscht egentligen? Bland andra Moog Cookbook och nämnda Klaus Wunderlich har väl gjort liknande förr, och säkert bättre.
#
Apropå ”Stairway To Heaven”. Jag klarar helt enkelt inte av den och håller den ensam ansvarig för 80-talets power ballads. Den får mig att må fysiskt dåligt.
Tro mig när jag säger att ni behöver Die Zorros. Om det var otydligt ovan så låter de mer surfgarage än Klaus Wunderlich et al. Jag skulle snarare jämföra dem med Ry Cooder & Manuel Galban (om än med tonvikt på orgel).
Plojigt? Jovisst. Men långtifrån meningslöst.
#
Att det krävs en sådan här skitskiva för att du ska känna dig sugen på att bli packad och dansa runt med ett flin, get yor self together man!
Jag gissar att du i smyg även är het på Tunnan och moroten, Onkel k, Eddie meduza. .. osv
Ps. GET YOURSELF TOGETHER MAN! SNAP OUT OF IT!!
Ds. blink?
#
bildspel om en stad: Du har med andra ord inte hört skivan och dömer ändå ut den som en skitskiva?
Det finns inga likheter med vare sig Onkel K eller E Meduza att finna här.
#
jag ber ödmjukast om ursäkt, jag måtte ha förhastat mig. Jag vill dej bara väl kamrat.
Ps. Jag luktar mat.
Ds. skivan suger säkert ändå.
HAHAHA!!! jag drar. swoosh!
#
vi håller med!
#
okok, jag är väl en omogen, enfaldig bonde då. Men allvarligt vilka andra skivor har du gett 6/10? jag chansar på att du har get en 6a till betydligt bättre skivor. Om jag förstår din recention rätt så tycker du att skivan är nästan mer rolig än bra. Min fråga till dig är hur kul är egentligen roliga skivor? (<–fyndigt.)
Rekomderar du verkeligen att en ung man som mig själv med en inkomst på blyga 13 i mån ska köpa denna skiva, finns där ingen bättre dages´ns skiva än en samling lustiga covers på trötta gamla låtar. Min poäng är, antar jag, att du missbrukar poängsystemet och häver ur dig en högst vulgär 6a när jag misstänker att du egentligen, innerst inne tycker att den förtjänar en 4a.
Ps. Stavfel är coolt, det visar att man skolkade. YEAH!
#
DU GAV DATSUNS SAMMA BETYG, KÄTTARE!!
Nu är jag lite arg och stänger av min dator i vredesmod, PANG!, säger det.
Datsun 8/10
zorros 4/10
#
Sluta klanka ner på Stairway to heaven, den är dunderfin ju!
#
va fan, patrik säger ju sin egna personliga åsikt om plattan och om stairway to heaven. inget o dissa honom för :)
själv så hatar jag stairway to heaven, men det är ju bara min åsikt, behöver ju inte ni bry er om, right? :)
#
Mig: Fair enough, och det är min personliga reflektion att folk över lag låter den låten bära hundhuvudet för all svulstig 80-tals-rock(vilket Patrik också skriver) vilklet jag inte håller med om.
Det verkar nästan vara en grej att slå ner på just Staiway to heaven – varför inte istället Space oddity, wish you were here eller nån annan gammal dänga? Antar att det är lätt att attackera Zeppelinarna pga Plants sång och Pages stundvis klantiga gitarrspel, sånt sticker kanske i ögonen på perfektionistiska hårdrockare? Kanske menar att låten fått för stort utrymme?
Så, vad jag undrar är egentligen varför den låten, bland 100-tals andra sjuttiotalsdängor, får så mycket skit nuförtiden?
#
Rocco: Det ligger väl något i vad Hamberg säger nämligen att den möjligen inspirerat till skapandet av alla dessa power ballads som förpestade FM-bandet för 15-år sedan. Men det är ju ingen dålig låt utan ett mera ”guilt by association” så att säga. Far Corporation gjorden en smetig cover av den som jag lyssnade på mycket när det begav sig på 80-talet.
#
Kan hålla med om att ”Stairway …” är uttjatad men det är ingen dålig låt! Visst, den är i stort sett ensam ansvarig för sötsliskiga och gitarrposande 80-tals hårdrocksballader men det gör den inte till en dålig låt. Nu är iof sig inte ”stairway…” min absoluta favoritlåt men om man hela tiden skall hålla låtar skyldiga till vad folk efter ställer till med så kan vi ju såga hela musiksvängen åtmindstone bak till Robert Johnsson… Såga inte Zeppelin för övrigt. Lyssna på deras ”Rock and roll” och du vet vad rocken handlar om…
#
Kommentera eller pinga (trackback).