Ibland behöver jag rå rak rock. The Monsters har mycket av det jag söker men finner så sällan. De levererar skräpig surfinfluerad garage som inte har det minsta gemensamt med valfritt radiospelat The-band från de senaste två årens våg av ny-rock.

Schweizarnas senaste skiva ”I See Dead People” är deras sjätte i ordning sedan starten i slutet av 80-talet. De skriver i det illa formulerade pressbladet att det är deras skitigaste någonsin. Trots att jag möter dem för första gången här har jag ingen anledning att betvivla det. Det här är rått så det förslår.

Om jag ska dra några snabba liknelser, och det ska jag, så skulle jag vilja placera dem tillsammans med tre svenska kollegor. The Strollers för groovet (minus orgel, för detta instrument nyttjar inte The Monsters). The Hollywoods för skräpet och surfen. The Men för stämning och breddad referens.

Sångaren Beat-Man hade inte hunnit skriva några texter innan de skulle spela in skivan, så han hittade på texterna medan de spelade in. Det hörs. Det handlar inte direkt om någon djupsinnig lyrik. Men, så vadå? Det svänger, det funkar och det är härligt enkelt att vråla med.

Vågar man hoppas att The Monsters blir nästa band som bokas till årets Barbarella?