Det går att skönja ett par huvudspår i covermakandets ädla konst. Den vanligaste varianten (coverbandsgrejen) är att försöka göra låten så trogen originalet som möjligt. En andra är att ta en annan artists låt och göra den till sin egen. Sen har vi det som brukar resultera i de verkliga magplasken, låtarna som landar någonstans mellan de båda ytterligeheterna.

Låt mig med en gång säga att det finns ganska gott om variant ett och tre på den här skivan.

Eftersom jag finner variant två intressantast så börjar vi där. Red Hot Chili Peppers inleder starkt med att göra ”Havana Affair” till en urtypisk mellantemposak som klingar av kvartettens hela sentida karriär. Snyggt jobbat och med hyggligt resultat. Marilyn Manson sänker tempot i ”The KKK Took My Baby Away” och plockar fram några ljud från skrotupplaget, så jodå han gör den till sin egen. Ganska bra dessutom. Längst från originalet placerar sig nog Tom Waits när han gör bluespunk av ”Return of Jackie & Judy”. Tveklöst eget.

Bäst på replikerande (coverbandsgrejen) är som väntat punkbanden. Rancid gör en frenetisk och snabb ”Sheena Is a Punk Rocker”. The Offspring gör en nästintill originalidentisk version av ”I Wanna Be Sedated”.

Green Day lyckas bäst av dem som landar mellan ytterligheterna (variant tre ovan) när de tar sig an ”Outsider”. Både egen och originaltrogen, men så har väl inte Ramonesinfluensen varit så där överdrivet svårfunnen hos dem tidigare heller. En av mina favoriter här. U2 gör ”Beat on the Brat” med samma angreppssätt och levererar något som påminner lite om deras egen ”Elevation”, men ändå med tydlig koppling till originalet.

Varför Kiss släpade in den där blåssektionen i studion när de som trio spelade in en i övrigt ganska ok version av ”Rock 'n' Roll Radio” kommer jag aldrig att förstå. Metallica gör ingen lycklig med sin stelbenta tolkning av ”53rd & 3rd”. Jag gillar ju inte Eddie Vedder, så att jag inte står ut med ”I Believe in Miracles” och ”Daytime Dilemma (Dangers of Love)” är ingen skräll. Trots att han backas av Zeke.

Jag var väl inte helt övertygad om att någon verkligen behövde en Ramoneshyllning till tidigare. Efter att ha lyssnat igenom den här åtskilliga gånger är jag säker på min sak. Köp den svenskproducerade ”The Song Ramones the Same” istället. Den är bättre. Det här är bara för Ramoneskomplettister och samlare av något av de medverkande banden.