Genrebeteckningar i musikvärlden är ett litet helvete på många sätt. För med alla subgenrer med mer eller mindre fantasifulla namn känns det ibland som att det finns fler genrer än det finns artister. Att sedan gränserna och tolkningarna av vad de innefattar mestadels är rejält diffusa gör inte det hela enklare.

Engelska Lemon Jelly sorteras till exempel oftast in under den inte helt kristallklara beteckningen chillout-electronica. En, många gånger med rätta, utskälld genre där det inte sällan dyker upp riktigt bra singelsläpp men där man också får leta mycket länge innan man hittar ett album som faktiskt håller hela vägen.

Givetvis är det en smaksak vad man vill kalla Lemon Jellys musik, själv skulle jag väl säga mjukt svängande, fantasifullt skruvad, genombrittisk lågmäld electronica, men för att göra det lite enkelt kan vi väl kalla den för chillout.

Då är ”Lost Horizons” något så ovanligt som ett chillout-album som faktiskt håller hela vägen. Här finns ett fokus och en underliggande energi och fantasi som gör att man inte för en sekund tycker att Lemon Jelly blir tråkiga utan gärna lyssnar från början till slut utan att tröttna.

Smeksamt blås, munspel och doa-körer får spela huvudrollen i mäktigt växande ”Elements”. I vackra ”Space Walk”, som koncentreras kring en inspelning av en astronaut som betraktar en soluppgång, flyter duon rakt ut i yttre rymden och gör sin egen ”Little Fluffy Clouds”. ”The Curse of Ka'Zar” bjuder på jazzigare rytmer, i rullande ”Return to Patagonia” gästspelar ryska armens herrkör och i glädjesprudlande ”Nice Weather for Ducks” skapas något så fantastiskt som barnkammarramse-merengue.

Mängder med nätta, tralliga melodier insvepta i ett fluffigt, hypnotiskt gungande groove som smyger sig allt närmare och närmare tills man plötsligt och okontrollerat glatt hummar med.

En solig, inbjudande och rakt igenom lycklig musikalisk lekplats där alla bekymmer känns som bortblåsta. Där ett fånigt, glättigt leende alltid slår en sur min och man oförskämt nöjd och genomvarm inombords ligger i gröngräset och ser solen långsamt sjunka under horisonten. Vem vill inte befinna sig på en sådan plats emellanåt? Jag vet att jag i alla fall behöver det ibland.

Lemon Jelly tar mig dit.