På ett plan känner man direkt igen Amon Tobin på ”Out From Out Where”. Det är sampling på sampling från alla möjliga och omöjliga källor, komplicerade trumprogrammeringar och mullrande basgångar. Dansrytmer, episka stämningar, granithårda beats, syntetiska oljud och organiska instrument. Allt möts och sammanfogas på ett sätt som gör att det inte kan vara någon annan än Tobin som ligger bakom.

Till skillnad från skivor som ”Bricolage”, ”Permutation” och fantastiska ”Supermodified” förflyttar han sig nu bort från deras mer jazzinfluerade rytmer och varma instrumentering. ”Out From Out Where” är en resa rakt in i en dyster, skruvad ljudvärld där de glimtar av ljus som emellanåt springer fram hela tiden får kämpa mot ett ständigt närvarande, hotfullt mörker.

Samtidigt är det ett sällsamt behagligt mörker. För även om ”Out From Out Where” i mångt och mycket låter som soundtracket till en apokalyptisk framtidsvision innehåller den också några av Tobins hittills mest storslagna och vackra stycken.

Precis som tidigare är det fortfarande rytmerna som är det dominerande inslaget hos Tobin och i låtar som ”Cosmo Retro Intro Outro”, ”Verbal” där MC Decimal R:s rap pulvriseras och förvrängs till beats och vansinniga Squarepusher-klonen ”Triple Science” tar de över helt.

Men gång efter annan saktar Tobin ner det mest spastiska smattrandet och lyfter fram små orientaliska melodislingor och smeksamma stråksektioner. Fortfarande tungt och mäktigt men i försiktigt gungande “Hey Blondie”, oemotståndliga ”Rosies”, avslutande chill-outtrippen ”Mighty Micro People” och “Back From Space” också väldigt suggestivt och behagligt.

Musiken byter ständigt skepnad och man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst. Ena stunden lyfts man tryggt upp av mjuka stråkar och akustiska gitarrer, i nästa bultar en avgrundsdjup bas obarmhärtigt all luft ur lungorna. Ur kontrasten mellan de känslosammare ögonblicken och den brutala aggressiviteten uppstår en förtätad spänning som verkligen är det som får ”Out From Out Where” att växa.

Var för sig är nämligen ett antal av låtarna på ”Out From Out Where” inte så märkvärdiga. Emellanåt verkar Tobin lite för fokuserad på stämningsskapandet och jag saknar lite av den råa energin från ”Supermodified”. Men när de på skivan flätas samman till ett enda musikstycke blir resultatet på något märkligt sätt större än summan av sina delar.

”Out From Out Where” är inte samma knäckande ljudbävning som Amon Tobin levererat tidigare, förväntar man sig det finns det risk att man blir besviken. Men den är ändå ytterligare en milstolpe i hans produktion som visar att Tobin ständigt hittar nya vägar att förändra sitt sound samtidigt som han lyckas behålla sin särart. Så mycket mer behövs inte.