dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Robbie Williams: Escapology
Escapology (CD) Robbie Williams
2002
Chrysalis
3/10

Apan Robbie i buren

Lyssna

Sök efter skivan

”Come and hold my hand
I wanna contact the living
Not sure I understand
This role I've been given”

Han har mer pengar än han kan spendera. Han är superstjärna och en av Europas mest eftertraktade underhållare. Men han verkar vara på väg att bli en dyster, bitter och paranoid dysterkvist. Vilket hörs redan i de fyra första raderna på första singeln ”Feel”.

Robbie Williams är på väg nedåt. Han är ung men har uppnått alla sina drömmars mål och lite till. Nu sitter han där i som den ledsna apan i buren på Skansen. Barnen skrattar när apan ramlar från grenen. Alla tittar när apan kliar sig i rumpan och tycker det är fantastiskt.

Alla utom apan själv.

Robbie Williams har gjort tre stabila popskivor i eget namn. Listframgångar med låtar som ”Let Me Entertain You, ”Angels”, ”Strong”, ”She's the One” och ”Supreme” talar sitt tydliga språk. lägg till en handfull Take That-hits och du har den kommersiella bilden klar.

Men Robbie Williams är mer än en produkt. För varje skiva han släppt har allt fler insett att han faktiskt har riktiga låtar att backa upp den där glittriga glimten i ögat med.

Troligen kulminerade karriären i samband med storbands-äventyret häromsistens. Skivan är inte direkt omistlig, men showen som spelades in i Royal Albert Hall var något utöver det vanliga. Där tog Robbie faktiskt plats hos Frank, Sammy och Dean för en stund. Han framstod som en värdig arvtagare.

Han fick också ett av musikbranschens mest omtalade kontrakt.

Men jag tror Robbie har tröttnat. Det är inte kul längre. Ensamheten uppe på toppen börjar kräva sitt pris. Det hörs på ”Escapology”. Texterna andas bitterhet och uppgivenhet i flera låtar. Tråkigt distade gitarrmattor lägger sig som ett lock över de tidigare livfulla poplåtarna. Balladerna är inte lika sockersöta längre.

Det är inte dåligt, men det är inte många låtar som har den där glädjespridande popkänslan över sig. Mest ligger det som en jämntjock smet.

Första singeln ”Feel” har ett pianokomp och en skön takt som lyfter den låten. Men i övrigt har jag faktiskt svårt att hitta singlar på ”Escapology”, trots att den säkert kommer generera både omtalade videos och topplisteplaceringar.

Faktiskt är det bara knaslåten ”Me and My Monkey” som griper tag i mig. Men den är bra så det räcker. Texten är antingen utflippad eller djupt självbiografisk om Robbie och hans apa på en resa till Las Vegas. Melodin är snyggt nyanserad och kryddad med snyggt mariachi-blås. Men den kommer inte släppas som singel på grund av sin längd.

Jag har en känsla av vi håller på att se slutet på Robbie Williams karriär redan nu. Han säger det själv i slutet av ”Me and My Monkey”:

”Looks like we've got ourselves a Mexican stand-off here boy”.

Apan Robbie har inte kul längre. Och jag tycker det är synd på något sätt.

Fredrik Welander

Publicerad: 2002-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2002-12-06 00:00

Kategori: Recension | Recension: #1754

7 kommentarer

Så gör vi det klassiska misstaget… Vi skriver Angel istället för Angels som låten faktiskt heter. Sorgligt…

Medlem 2005-02-23 13:32
 

skit musik på hög nivå, verkligen bland det sämmre som finns här i världen 3/10 är alldeles för höga påäng! -1/10 vore bättre. eller att skivan är värd att köpa om den kostade -100:-

exorus Oregistrerad 2004-10-28 09:35
 

hej hej hej, nu tycker jag ni e fel ute… asså det där bullshittet om att han börjar bli dyster och bitter är väl endå en image sak elr? kolla på Rammstein t ex de har bytt rockstil från varje album de har, kolla på deras nya låtar, Amerika och Mein Teil, de börjar gå mot skräckrock…. men samma sak gör Robbie Williams, från pojkband till lite mer klassisk till ren pop o nu till lite mer dyster men det bestämmer ju inte han… han har en manager som så många andra Artister som bestämmer vad han ska göra…. jag tycker detta album verkligen häver fram hans lite filosofiska sida när han skriver texter, många av hans texter är också svåra att förstå… Hot Fudge är en riktigt bra Robbie låt, Come Undonee både hans o min favvolåt på skivan, Feel blir lite uttjatad, men vem kan säga att låten "Nans Song" är dålig? vilken vacker text, på skivan enligt mig finns 4låtar som inte håller klass och det e, How Peculiar, Revolution, Song 3 och Cursed men SOng 3 tror jag han tillägnar sig en stund till sig själv för han ville från början bli rockartist och Song 3 är en tydlig softrock låt… tack tack från mig får denna skiva 8,5 av 10

Biggie The White Oregistrerad 2004-09-04 17:36
 

Jag tycker att det ska stå nån stanns var man kan hita ackorden till alla låtar…

´Hanna Oregistrerad 2004-03-10 16:14
 

Har inte hört skivan men måste säga att ”Come Undone” är en riktigt fin låt och videon till låten är fantastisk.

hypotetisk Oregistrerad 2003-05-13 19:06
 

Tack Fredrik, för en helt underbar och insiktsfull recension, jag är imponerad av din analys.

tholik Oregistrerad 2002-12-07 23:22
 

recensionen är bra, analyserna säkerligen riktiga, men betyget väl negativ… Ge skivan en hel del tid, det finns en del låtar som växer. Hot fudge är en klockren låt i sann Robbie-anda.. men i stort håller jag med; charmen, glimten i ögat, den pojkaktiga ivern och glädjen är inte riktigt där… men om det är börja till slutet tror jag däremot inte. Som sagt; han är ung och har förvånat oss tidigare. Jag hoppas på nästa…

HJ Oregistrerad 2002-12-09 10:37
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig