Recension
- The Look of Love (CD) Peter Nordahl Trio
- 2002
- Arietta/BMG
Kärlek är en trio
Lyssna
Externa länkar
- Peter Nordahl hos BMG
- Om Peter Nordahl som soloartist.
- Arietta
- Skivbolaget som startades av Patrik Boman och Peter Nordahl.
Jag när en ny förälskelse i trioformatet. Det började för ett par månader sedan när jag hittade mötet mellan Dee Felice Trio och James Brown på en skivmässa i Björneborg. Den har fortsatt med Peter Nordahl Trio och deras senaste album ”The Look of Love”.
Förutom Peter Nordahl på piano består jazztrion av Rune Carlsson på trummor och Patrik Boman på bas. Det är Nordahl och Boman som spelar huvudrollerna. Carlsson agerar trygg sista utpost och fast punkt när de båda andra ger sig ut på utflykter. Samspelet är imponerande. Följsamt, lekfullt och säkert.
Jazzen flyttade in i mitt liv på allvar för drygt fem år sedan. Det är i stort fortfarande nyupptäckarland för mig. Jag har bara hittat två jazzskivor jag inte vill vara utan när jag fyller min 96-skivors CD-case och flyttar till den där öde ön. Den ena heter ”Somethin' Else” och framförs av Cannonball Adderley, Miles Davis, Hank Jones, Sam Jones och Art Blakey. Den inleds med en tolkning av ”Autumn Leaves” som är magisk.
Samma låt dyker upp som spår tre på ”The Look of Love”. Det blir ett kärt återseende även om jag är lite reserverad till en början. Trioformen kräver andra lösningar än de jag älskat. Det blir en utmaning för mig och mitt förhållande till kompositionen.
Det är basen som mjukt vaggar mig in i välbekant stämning. Nordahl tassar försiktigt runt på pianot. Tvekande. Missar nästan. Men i samma stund som basen bryts hittar han rätt och ljuv musik strömmar ur högtalarna. Ändå är det basen, åh den ljuvliga basen, som stannar i fokus för min öron en bra stund innan pianot flyttar in i centrum. Det är riktigt riktigt bra och jag påminns om trioformens förmåga att låta större än den egentligen är. Hur öronen fyller i instrument som inte finns där.
De sju låtarna är huvudsakligen hämtade ur standardsarkivet. Som relativ nykomling möter jag ändå de flesta för första gången här. Bortsett från ovan nämnda ”Autumn Leaves” har jag inget fast att relatera låtarna till. Nöjer mig med att konstatera att jag hittat ännu en jazzskiva jag gillar även om den inte sällar sig till de 96 som får följa med till den öde ön.
Publicerad: 2002-11-21 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-25 13:36




En kommentar
Hitta skivan i dag o den var skön!
#
Kommentera eller pinga (trackback).