De har varit med sedan 1996, men det är först nu Edberg, Goop och Agent Röd släpper sitt debutalbum. Frotté bygger nämligen inte vidare på arvet efter vare sig The Latin Kings ”I skuggan av betongen” eller Petter. Frotté hade redan börjat finna sin stil när dörrarna slogs in. Den har de sedan fortsatt att utveckla i någon sorts bakvatten.

Frotté kommer från Hedemora och bygger sin hiphop av byggstenar som musikaliskt kan sammanfattas i Cypress Hill, Eric B & Rakim och Just D. De är hiphopbönder från en helt ny tid. Landsortsromantik, sprit och dunka dunka. Fyllan är mål. Medlet alkohol. Och humor, ibland både grov och plump.

Även om ”Den stora daldansen” inte är någon svensk hiphopklassiker är den en frisk fläkt. Det är skönt att höra både musik och rim som inte påminner eller ens visar tydligt släktskap med några av de konstellationer som snubblar runt i 15 sekunders rampljus.

Trion driver gärna med sig själva och resten av den svenska scenen. Hela tiden med en avväpnande distans.

”Kommer in med fler aviga rim, mer flerstaviga rim
trodde jag men det var bara felstavade rim”

En attityd vi inte sett på ett tag i den svenska rimfloran (om vi för en stund bortser från Sedlighetsroteln). Texterna placerarar sig annars snarare mellan Svenne Rubins bondkomik och Traste Lindéns Kvintett lansortssvårmod än i närheten av sönerna av förorten eller innerstan.

Det var rätt längesen jag efter ett debutalbum från en svensk hiphopgrupp fick känslan av att hellre vilja se dem på en scen. Men Frotté ger just den impulsen. Jag anar att det blir en blöt kväll den dag det väl händer.

Gammalt hederligt spritsväng.